Nu är det inte långt kvar till mitt första fjällopp, Salomon 27 k och därför la jag in ett backpass i måndags. Vi sprang uppför Yxbacken (liftgatan) 4 gånger. Sprang och sprang, snarare blev det löpning varvat med gång då det inte går att springa hela vägen. När det går snabbare att gå så inser man hur lönlöst det är att fortsätta kämpa i slowmotion. Det tog ca 6 minuter att ta sig upp till toppen. Men det värsta var nog att ta sig nedför, mina framsidor klarar inte av det. Benen skakade och jag har ordentlig med träningsvärk idag. Till Salomon 27 k kommer jag inte ens att försöka springa uppför de brantaste backarna, upplevelsen står i fokus och inte mjölksyran.

Mot barnbacken, hade jag haft ork kvar hade jag sprungit uppför den ett par gånger, men det får bli nästa gång.

Ett bra träningspass!

Tidigare den här veckan var vi på polska rivieran och Sopot. Vi spenderade mycket tid på stranden, fast att det inte var badväder samtliga dagar. Vi hyrde “trampbilar”, åkte in till Gdynia och ett stort shoppingcenter i utkanten (med lekhus), promenerade på den folktäta strandpromenaden samt åt god mat. Mycket fisk, grönsaker och våfflor fanns på menyerna.

Det blev en aktiv semester med flera löppass och två styrkepass på hotellet. Det tuffa passet blev tabataintervaller i sanden och njutarpassen skedde tidigt på morgonen längs med havet. Jag gillar att springa på strandpromenader, benen går av bara farten för att det finns så mycket härliga sinnesintryck att ta in.

En härlig semester och ett stort plus är att det bara tar 4,5 timmar att ta sig från “dörr till dörr” om man flyger.

På semestern har man chans att vara kreativ i sin träning. Här valde jag att utgå från en trapp och ett miniband.

Jag körde varje övning i ca 45 sek och vilade 15 sek. När det var ensidessövningar körde jag 45 sek per ben med mindre vila mellan.

Tillsammans med 4 tjejer har vi testat 5 olika trailskor. Jag har haft skorna i en längre tid och sprungit minst längre tre skogspass med varje sko. För att inte testet skulle ändlä om mina egna åsikter valde jag att bjuda in 4 tjejer med samma skostorlek som jag. Dessa kriterier testade vi, bekvämlighet (inga skavande sömmar, hårda hälkappor mm), dämpning, stabilitet, utseende, fäste(utför/uppför), andningsförmåga och smarta funktioner.

Som tur var hade det regnat rätt kraftigt innan testtillfället så vi fick testa fästet ordentligt. Vi sprang på klippor, smala stiga och även obanat.

Från vänster: ASICS Gel Fuji Attack 5, The North Face Ultra Vertical, Salomon Wings Pro 2, Merrell Agility Flex W, The North Face Endurus TR

The North Face Endures TR
vikt 270 g
6 mm drop

Är en hög och skön sko med sömlös ovandel. Fästet uppför var helt ok, men inte lika bra utför. Vi upplevde att foten åkte fram i skon under löpningen och att andningsförmågan hade mer att önska. Som man ser på bilden nedanför nöttes tyget på ovan/insidan fort, vilket troligtvis berodde på att de var höga och fotknölen tog i. Vi tyckte att de såg annorlunda ut och var “fulsnygga” lite retro Air Max-stil. De kändes mjuka och fungerade utmärkt att springa med på andra underlag. Dämpningen var inte den bästa då skon kändes platt. Smart reflexdetalj på ovansidan och “handtag/ögla” där bak för att få på skon lättare. De är något små i storleken.
Merrell Agility Flex W
Vikt 261 g
6 mm drop

På min breda fot sitter skon mycket bra, men några av de andra testarna tyckte inte om det stora utrymmet framtill i skon. Däremot satt den bra över mellanfot och häl. Bra fäste både utför och uppför och utmärkt andningsförmåga. Merrell är stabil men inte alls “pjäxig” utan snarare lätt på foten. Plösen framtill och hälkappan är mjuka och känns knappt mot foten. Smart reflexdetalj. En sko man kan springa på asfalt med.
North Face Ultra Vertical
vikt 253 g
6 mm drop

Den här skon känns liten i storleken, men för den som hade lite mindre fötter var det är en favoritsko. Mjuk, lätt och passande för fler underlag än skogsstig och klippor. Dessutom snygg, bra andningsförmåga och stabil utan att kännas stel. Fästet var bra både upp- och utför tack vare att hullingarna är riktade åt olika håll, se bild nedanför. ASICS Gel Fuji Attack 5
Vikt 271 g
8 mm drop

Den här skon är liten i storleken så i stältet för strl 36 som vi hade i övriga skor bad jag om att få testa ett par 37.or. Vi upplevde ändå att den här skon kändes mindre än både Merrell och Salomon. Det är en ganska smal sko med bra andningsförmåga. Skon sitter bra på foten och har utmärkt fäste både utför och nedför, det förstår man även när man tittar på bilderna nedanför från undersidan av skon. Den är mjuk och följsam och har en liten ficka i plösen att gömma skosnörena så att de inte fastnar i en rot eller liknande. Skosnörena har bra “fäste” dvs håller ihop och går inte upp så lätt under löppasset. Vi tyckte skon var snygg. Salomon Wings Pro 2
Vikt 280 g
10 mm drop

Jag har sprungit en hel del trail med olika Salomonskor och upplevt dem som hårda, stela och inte passande till mina breda fötter. Wings Pro 2 känns lättare och mjukare än andra Salomon modeller, ex Speedtrack
Skon skiljer sig mest från de andra modellerna vi testade då den är hårdast men även har allra bäst fäste. Den är också stabilast och skyddar från vassa stenar som man kan springa över på ett trailpass.
Den har en smart knytning, Quick lace, den gillades av en del av oss medan andra uppfattade den bökig och att man inte kunde knyta den ordentligt då det var svårt att dra åt. Sammanfattningsvis gillade vi Salomon Wings Pro 2 (bäst fäste och stabilitet) och The North Face Ultra Vertikal (skönast och mest allround). ASICS Gel Fuji Attack 5 (bra fäste, andningsförmåga) kom strax därefter men tänk på att de är smala och små i storlekarna. Även Merrell Agility Flex W (mjuk och lätt) är en utmärkt sko men var dock uppmärksam på att de passar bäst för en bredare fot, annars kanske du behöver välja en mindre storlek. North Face Endurus TR är ingen dålig sko även om den inte var populärast i testet. Den ser cool ut, är mjuk och passar även bra att springa på asfalt.

På prisjakt är Salomon Wings Pro 2 och The North Face Ultra Vertikal något dyrare än övriga. ASICS Gel Fuji Attack 5 och The North Face Endurus TR är billigast.

Inom kort kommer testet att fyllas på med ytterligare test av trailskor.

Igår lyckades jag äntligen ta mig iväg på Tjalveträningen. Jag blir bekväm när det vankas kvällsträning och jag har möjlighet att träna dagtid istället. Det är jobbigt att “vänta” på ett jobbigt träningspass, så mycket skönare att ha det gjort tidigare på dagen. MEN jag vet att träningen blir mycket bättre med andra för jag kommer att springa snabbare.

Ikväll var det 15 x 400 meter som stod på agendan. När jag kör 400 meter brukar det bli 12 st intervaller, så redan där var jag utanför min “komfortzon”, så lätt att köra samma upplägg som man brukar. 

Efter löpskolning och rörlighet var det dags…

1, Tripping

2: Pistolen (höga knän)

3: Hälkick

4: Koordinationsövning, fram med knät, åt sidan och sedan fram igen innan du byter ben. Lurigt för du ska ta dig framåt samtidigt.

5: Sätesgång

6: Tennsoldaten

7: Utfall

8: Drakdansaren

Därefter var det dags för några stegringar innan vi satte igång med intervallerna. Jag var nöjd över att hålla ungefär samma tempo i varje intervall. Runt 3:30 tempo (eller ca 1,25 min per intervall). Jag vilade knappt 45 sek innan det var dags att kuta igen.

Jag hade med mig 6 åringen som fotade hela passet.

Alla kan bli medlemmar i Tjalve, du behöver inte vara proffs. Träning (framförallt intervallträning) tillsammans med andra gör att du springer lite snabbare.

I söndags åkte vi till Visingsö och Grevskapsloppet där. jag sprang förra året och tyckte att det var ett väldigt trevligt lopp. Då stannade vi kvar ett dygn efteråt men i år hittade vi inget lämpligt boende och åkte bara över dagen.

Först sprang barnen 1 resp 3 km och timmen senare startade jag i 10 km:s klassen. Det blåste rätt bra men på rätt sätt, dvs motvinden var då vi sprang i skogen och medvinden när det var mer öppet. Efter 3 km fick jag kramp i magen, den kom och gick och störde mycket, mest mentalt. Jag sprang dock på i ett bra tempo, och förstod att om jag skulle kunna fortsätta utan kramp skulle jag kunna springa in på min bästa tid på landsväg ( har ju sprungit 38:38 på bana förra hösten) och landsväg på 38:47. Det kändes bra i benen och andning men krampen spökade på hela vägen. När det var 400 meter kvar fick jag riktigt ont under revbenen och fick sakta in ordentligt. Nu kunde jag ju inte bryta och på något sätt lyckades jag ta mig i mål på tiden 38:55. Efter 15 minuter släppte krampen och jag var glad igen. 

Foto lånat från www.grevskapsloppet.se

Efter loppet var vi på Leklandet och åt rökt fisk i hamnen, en härlig dag!

Detta är ett annonssamarbete med Svenskt Kosttillskott som inte bara säljer tillskott utan även träningsutrustning från Casall.

Jag tränar gärna med träningsband liknande TRX. Casalls Multi Balance Trainer känns stabil (rejäla band) och skön att hålla i. Längst ned i inlägget kommer en video på övningar du kan köra.

Fört en uppvärmning där jag stretchar ut ryggen ordentligt. Sprinthopp, en utmaning för balans, flås och styrka. Och tar ut övningen stretchar den ut höftböjaren bra.
Mycket tuffare övning än vad den ser ut.Skakig sidoplanka.

För ett par dagar sedan fick jag hem Valios nya yoghurtar med bakteriekulturen Lactobacillus rhamnosus GG (LGG®). Jag är intresserad av hur vår kost påverkar bl a vårt immunförsvar och brukar tänka aktivt på att ett par gånger i veckan tillföra mjölksyrebakterier. Eftersom tarmen är kroppens största organ med en yta lika stor som en tennisplan är det inte konstigt att den är viktig för många funktioner i kroppen, inte minst immunförsvaret. Omkring 80% av kroppens samlade immunförsvar finns i mag-tarmkanalen.

De senaste två vintrarna har jag ätit mycket antibiotika för halsböld och jag har tänkt mycket på att återställa tarmfloran efter kurerna. Det kan ta flera månader för tarmfloran att återgå till hur den var innan en kur så det gäller att hjälpa den lite på traven genom bakteririk kost eller tillskott. Det är lätt att det blir en ond cirkel efter sjukdom med antibiotika och att man genom en försämrad tarmflora lätt blir sjuk igen. Men även i normalfall, när jag inte är sjuk, försöker jag att tänka på att få i mig mjölksyrebakterier genom bl a yoghurt och fil.

Genom bra bakteriemat (mjölksyrade grönsaker, syrad mjölk eller surdegsbröd) främjar vi tillväxten av ofarliga bakterier som i sin tur skyddar oss mot de farliga bakterier som finns i kroppen. Det enklaste sättet tycker jag är yoghurt/fil med bakterikulturer, t ex Valio Gefilus® Yoghurt Naturell som innehåller den unika bakteriekulturen Lactobacillus rhamnosus GG (LGG®). Det unika med den är att den stannar länge i magen. Jag har tidigare valt att inte köpa fruktyoghurtar (pga sockeralten) men till min stora glädje har Valio två fruktvarianter som fått sin sötma från frukt och bär och inte strösocker.

Ett annonssamarbete med Valio, jag har dock inte fått betalt för att skriva inlägget bara produktcheckar för att testa. 

Igår arrangerade jag ett välgörenhetspass i Ljuraparken. Syftet var att bidra till insamlingen för Gabriel som för andra gången på tre år drabbats av elakartade hjärntumörer. Läkarna i Sverige har sagt att de, p g a tumörernas placering, inte kan operera Gabriel utan endast erbjuder honom bromsmedicinering. Efter konsultation med läkare utomlands har Gabriels familj kommit i kontakt en klinik i Tyskland som nu behandlar Gabriel. Behandlingen kostar cirka 660.000 kr/månad.

Vill du var med och bidra så använd något av följande alternativ: Swish till 0739688937, eller gå in via den här länken.

Gå med i facebookgruppen ”hjälp oss att rädda Gabriel” för att fortsätta stötta Gabriel.

24/NT kom till passet och gjorde ett fint inslag.

Med tanke på att det kom över 70 st personer var jag nöjd med passet. Jag vågade mig på ett annat upplägg, istället för att klocka deltagarna vid de olika stationerna bestämdes stationstiden av den personen som sprang (en viss förutbestämd bana) med fallskärm. Det blev parövningar som uppvärmning och sedan 14 stationer x 2. Vi avslutade med en lekfull stafett och jag har nog ALDRIG upplevt så många glada deltagare. Det skrattades väldigt mycket, fast att många bar på en stor sorg.

Roligast tyckte jag var att det var så många barn på passet. De kämpade på så bra.

Idag körde jag själv igenom övningarna och jag förstår om någon drabbats av träningsvärk…
Abilica såg till att vi hade redskap till många av övningarna.

Här har jag ett polerband från Abilica runt midjan och springer på stället.

Gungplankan fast med “TRX”

Armhävningar i en minut är inget att leka med…

Discodans som jag kallar den här övningen (sidosteg eftersom det var så jag dansade på lågstadiet och säkert även mellanstadiet). Mitt miniband, även det från Abilica, används flitigt.

En av övningarna var jägarvila, jag orkar max 3 minuter vilket såklart dessa två skulle slå. Det gjorde de med råge, 27 minuter stod de i mer eller mindre en “korrekt” jägarvila. Ingen ville att den andre skulle vinna…

Det ingick rätt många hoppövningar i passet, de bytte jag ut till favoriten, studsmatta.

Igår sprang jag mitt första 3000 meters lopp. 7,5 varv på bana låter inte så farligt men inte heller speciellt roligt. Jag var inte så förväntansfull som jag brukar inför lopp men tänkte att det skulle bli ett bra pass och framförallt bra för jag skulle passa på att våga springa i det tempo jag vill springa 5000 meter på för att persa. På ca 11 minuter skulle plågan vara klar och det är ju ingenting.

Det blev en längre ganska oseriös uppvärmning på 50 min, med oseriös menar jag att jag inte körde några fartökningar innan utan bara lufsade på i långsamt tempo. Jag vet inte hur stor betydelse det har för min prestation för jag tycker inte att jag har svårt att få upp farten när väl starten går. På eftermiddagen hade jag hämtat ut min nya löparklocka från Polar och råkade ha en felaktig inställning vilket medförde att jag under själva loppet hade jag ingen “användning” för den. Loppet sprangs enbart på känsla och det visade sig att jag höll ett jämt 3:40 tempo vilket innebar en tid på under 11 min (10:59). Jag hade ingen spurt kvar men sackade inte heller efter de som var före mig. 3:40 tempo ska jag orka i 2 km till för att få en riktigt bra tid på 5 km och efter gårdagen är jag säker på att jag lyckas med det en bra dag. Just nu har jag ofta samma tempo i millopp som vid 5 km, min “bekvämlighetssnabbfart” och den behöver jag utmana.

För min del handlar mycket om att jag inte vågar ta ut mig ordentligt för att jag är rädd att behöva sänka farten för mycket i slutet. Det kräver mer träning 8inte bara fysisk utan lika mycket mentalt) vilket görs sig bäst i tävlingssammanhang då jag tar ut mig lite mer då. Toppen (min prestationstopp) är inte nådd och det gör löpningen så rolig.