Familj

På väg hem efter hela två veckor i fjällen, efter den intensiva hösten har jag längtat efter att verkligen få varva ned. Och det har jag verkligen gjort, den första veckan sov jag till 8, ibland ännu längre vilket innebär betydligt mer än mina vanliga 7 timmars sömn. Sista veckan har jag faktiskt ställt klockan på 7 för att “hinna” träna. Det låter konstigt men eftersom det blir mörkt så fort här (vid 15:30) finns det inte så många timmar att spela på. Familjelivet kan ju inte anpassa sig efter mig och min träning. Dessutom springer jag gärna innan pistmaskinen så att jag inte förstör några spår.

På två veckor har jag sprungit 4 backpass, det är det enklaste här då det är väldigt backigt…

Jag hade två olika upplägg, det ena gick ut på att jag ställde en timer på 70 s arbete och 20 s vila. Jag sprang upp till Jaktstugan (knappt 3 km) och hann med 16 st av dessa intervaller. Då sprang jag 70 s och gick/smålufsade i 20 s. Första gången var snön hård så då gick det rätt bra. Andra gången var en riktig pina då jag sprang i djup nysnö. Jag var helt spaghetti i benen, så mör att jag nästan inte orkade springa utför sedan utan att benen vek sig. Härlig känsla!

Andra upplägget innebar kortare intervaller på 20-30 sek, vila 10 sek genom att vända och springa utför, detta upprepade jag i 5 gånger (det var så många repetitioner jag med i den andra backen precis utanför huset). Efter 5 omgångar sprang jag ned, vilket var min vila och sedan upprepade jag detta i sammanlagt 4 gånger. Här tävlade jag mot pistmaskinen som brukade dra nya längdspår ungefär samma tid som jag sprang mina morgonpass. Målet var att bli klar med intervallerna innan pistmaskinen kom för när den kommer är jag tvungen att ställa sig vid sidan om spåret vilket innebär att jag sjunker ned minst 0,5 meter i den kalla snön.

På mitt träningspplägg hade jag även ett distanspass på 75 min, jag har en raksträcka i närheten som är 5 km som jag sprang fram och tillbaka. I vanliga fall springer jag 10 km på en timme när jag springer själv. Jag tittade inte på klockan under tiden och väl hemma blev jag överaskad då det blivit ett långpass på nästan 90 min. 11,7 km hann jag. Det är svårt att få upp fart när man springer i djup snö. Det blev ytterligare några lugna pass längs med längdskidspåret (vid sidan av).

Det har varit riktigt kalla dagar, runt 10 minus, men kylan här är torrare än hemma och det har fungerat bra att springa trots att jag har astma. 

I vanliga fall springer jag inte i spåret, det här bilderna är tagna förra året då vi var ute på en längre tur i dagsljus. Just här var det smalt och vi hade inget val.

Den är säsongen har jag känt att det varit värt att köpa liftkort nu när även minstingen kan åka sittliftar. Jättekul att susa nedför backarna i “hög” fart jmf med hur långsamt det gått att springa.

Några längdskidepass har det också blivit och jag tragglar på med att försöka lära mig tekniken. Det går irriterande långsamt att åka och jag blir avis (eller läs hellre inspirerad) på alla som susar förbi mig med lätthet.

Tidigare den här veckan var vi på polska rivieran och Sopot. Vi spenderade mycket tid på stranden, fast att det inte var badväder samtliga dagar. Vi hyrde “trampbilar”, åkte in till Gdynia och ett stort shoppingcenter i utkanten (med lekhus), promenerade på den folktäta strandpromenaden samt åt god mat. Mycket fisk, grönsaker och våfflor fanns på menyerna.

Det blev en aktiv semester med flera löppass och två styrkepass på hotellet. Det tuffa passet blev tabataintervaller i sanden och njutarpassen skedde tidigt på morgonen längs med havet. Jag gillar att springa på strandpromenader, benen går av bara farten för att det finns så mycket härliga sinnesintryck att ta in.

En härlig semester och ett stort plus är att det bara tar 4,5 timmar att ta sig från “dörr till dörr” om man flyger.

När barnen fick bestämma årets semester blev det LEGOLAND. Vi tänkte att det skulle vara lite mindre folk på Kristi Himmelsfärdshelgen, men så mycket folk som det var framförallt på klämfredagen har vi aldrig upplevt, (kanske var det mindre än vanligt och vi är bortskämda). Hur som helst så är alla nöjda och med det underbara vädret som var blir inte köerna lika jobbiga.Vi kom på torsdagskvällen och åkte tidigt på söndagen. Jag sprang 4 korta pass (ca 4-7 km) varav ett intervallpass. Jag springer gärna på andra platser för att se mig omkring och göra inköp.

Barnen cyklade och jag sprang intervaller bredvid. Känner mig fortfarande stel efter Göteborgsvarvet förra lördagen så jag försöker ta tillfällen i akt och stretcha.

Vårt påsklov tillbringade vi i stugan i Vemdalsskalet.
Det har varit en aktiv vecka men ändå lugn, med mycket slappande mellan skidåkning och löpning. Jag åkte slalom fyra av dagarna och kunde konstatera att jag inte längre hänger med de äldsta barnen (fast det har jag nog inte gjort på länge).

Det blev 5 tillfällen i längdspåret, tre av gångerna med Sixten. Sista gången åkte han hela 10 km, riktigt mysigt.

En av gångerna åkte jag med mig svägerska.

Och en av gångerna med mannen när vi tävlade i Åk en mil vinn en bil.

2 korta corepass blev det och ett yogapass. På bilden gjorde jag en Hollowhold tabata. Pressa ner svanken i 20 sek, vila 10 sek och upprepa 7 ggr.

Det blev 4 löppass. Ett distanspass på 2 mil, ett backintervallpass, ett tröskelpass och ett “myspass”, med många höjdmeter och snölufs.

På påsklördagen var det maskeradtävling i utförsåkning. Nästa år tar vi med bättre kläder för ändamålet så vi slipper ta kökshanddukarna.

Vi är i Vemdalsskalet och jag kan inte slita mig från löpningen fast att vi bor precis vid längdspåret. De två passen jag tagit här har gått upp för två olika berg, även om det är tufft att springa uppför är det så värt att komma upp för utsikten. Och så är det riktigt kul att springa nedför i djup snö, jag har ingen aning om hur långt ner jag sjunker. Tempot är inte speciellt högt och tiden flyger iväg och hade jag haft mer tid hade jag lätt kunnat springa längre än de 80 minutrarna jag varit ute. Imorse var det dock ett riktigt busväder med snöstorm, men av någon anledning tycker jag fortfarande att det var härligt, kanske var det upplevelsen av att möta minst 30 st renar på toppen.

Imorgon planerar jag för ett riktigt backpass dvs jag ska trycka på i uppförsbackarna. Det känns inte aktuellt med något annat intervallpass här med djup snö/isväg.

De dagarna jag inte springer blir det desto mer skidåkning, både längd och utför. Det är första gången som vi tycker att det är värt att även jag har liftkort med tanke på att Estrid tar sig ner för lätta backar.

När jag fick veta att det var vecka 7 som skulle bli min instagramvecka för kontot @inorrkoping insåg jag att det var en helt vanlig vecka, inget speciellt inbokat på kvällarna. Men så här i efterhand blev det en ganska innehållsrik vecka ändå.

Måndag

Lärardag, gjorde tacos med eleverna, sprang på lunchen i strålande solsken (äntligen sol), planerade inför Spanienresa vecka 10, tog halvspontant tåget till Stockholm för ett löparevent med Women’s Health. Fick som vanligt mycket jobb gjort på tåget, bl a planering inför Vårruset.

Tisdag

Alla hjärtans dag, firade med en frukost med mycket lösliga fibrer, omega 3 och antioxidanter, var hos naprapaten Andreas på Naprapatakuten. Höll i RPM och corepass på Nordic Wellness, gräddade hjärtvåfflor och tränade med Tjalve på kvällen.

Onsdag

Lämnade en glad treåring till förskolan, varje onsdag har hon gympa och därför är hon alltid väldigt ivrig på att åka dit. Efter lite jobb med VikboVändan stack jag till Vrinneviskogen och sprang en mil, återigen i vackert väder. Hämtade barnen tidigt och åkte till en skog i närheten. Mysig eftermiddag.

Torsdag

Cyklade till skoljobbet, var stöd på svensklektion förutom att ha mina 2 egna lektioner HKK. Tog foto på skolmat, stekt fisk som är ganska populärt bland eleverna. Jag själv föredrar när det serveras fiskgratäng utan panering. Tränade 10 minuter på lekplatsen (blev avbruten pga att ett barn behövde uppsöka toaletten) tränade istället yoga hemma.

Fredag

Sprang med mannen och lekte på utegymmet, fikade på jobbet (fredagsfikat var extra generöst idag), efter min egna lektion var jag stöd på en idrottslektion. På eftermiddagen åkte vi till badhuset och hemma blev det festligt fredagsmys, grönsaker som doppades i grönsaker.

Det här året har inte alls börjat som jag tänkt mig. Redan två ordentliga och plågsamma halsinfektioner och däremellan en visdomstand som genererat smärta och obehag. Så här livet, även för en träningsbloggare. Även om jag tycker att det är viktigt att skriva att livet inte är på topp jämt så är det inte kul, då kan det lika gärna vara. Sjukdomstider vill jag förtränga, inte älta.

I vanliga fall ger mig bloggen energi, genom att jag skriver om mina träningspass, övningar och tävlingar får jag mer inspiration. Det “tvingar” mig till förnyelse både vad gäller träningsprogram och övningar. Det inspirerar mig till att testa nya lopp för att få något nytt att skriva om. Jag har snart bloggat i sex år och även om jag inte är speciellt privat så får äldre inlägg mig att minnas hur vardagen var då. En dagbok som aldrig försvinner.

Det sägs att livet med småbarn är den bästa tiden i livet, vilket jag mycket väl kan tänka mig att jag kommer att tycka vid ålderns höst. Men också den tuffaste och det kan jag hålla med om just nu. Inte konstigt att immunförsvaret är sänkt med vardagsstress och urusel sömn. Det går inte att träna på den nivån jag vill under vintern om jag inte får min återhämtning.

Jag tog ett beslut i helgen, att inte börja pendla till Stockholm för ett deltidsjobb som jag länge velat haft. Kanske drömjobbet i kombination med att vara lärare på deltid. Men just nu kommer barnen först, som lärare har jag lov och slutar tidigt ibland. Och ofta tycker jag att del är kul att undervisa i Hem- och konsumentkunskap. Alla elever är inte alltid intresserade men då får jag titt som tätt föreläsa för idrottsföreningar via SISU samt blivande fystränare via Wandus Idrott och får därmed en annan sorts utmaning.

Det är inte kul att vara sjuk, såklart ingen som tycker det och jag har tidigare haft väldigt svårt att acceptera att jag blir sjuk, framförallt då jag starkt identifierar mig med löpning och ett aktivt liv. Vad ska jag göra när jag inte kan springa?

Jag har försökt undvika sociala medier så gott jag kan (följer ju nästan bara aktiva människor där) och istället lagt ett avancerat puzzel, läst bok och tittat på serier. Då går det lättare att inte tycka synd om sig själv.

Nu känner jag så smått att friskheten kommer tillbaka och jag körde ett riktigt lugnt rörlighetspass. Och jag har väl aldrig känt mig så rörlig som efter en längre träningsvila.

Mest för syns skull…

Älskar puzzel, men det känns tomt när man är klar…

Jag vilar ett par dagar till från löpningen, hade sett fram emot en inomhustävling imorgon men det är fortfarande uteslutet. Istället blir det shopping, bio och fika med ett barn i taget, då går dagarna rätt fort ändå.

I den här tillbakablicken har jag valt att fokusera mer på vardagen och familjen. Min löparsäsong har jag skrivit om i två tidigare inlägg. 

Januari började på akuten och jag var riktigt ynklig under ett par veckor. Halsböld är inget skoj alls. Lite styrketräning blev det trots allt, bl a var jag på en styrkelyftworkshop. Vi var på flera basketmatcher och åkte skridskor.

I februari tränade jag yoga och i vecka 6 var vi i Vemdalsskalet där vi hade en riktig toppensemester. Jag hann med ett par längdpass innan jag återigen blev sjuk, halsböld för tredje gången.

I februari var Sixten och jag på en deltävling inför melodifestivalen och Estrid och jag var i Stockholm två gånger. Vi minglade på mässor, var på junibacken, kulturhuset och promenerade på Djurgården. Under våren, men även hela hösten tillbringade vi mycket tid på badhuset, nästan 2 ggr i veckan.

I mars höll jag, med blandade känslor, min sista mammaträning, Barnvagnsbootcamp. Jag “besvärades” av min stela bröstrygg och la många minuter på att hänga. Sixten hängde med mig på tidiga löparrundor på cykeln och båda pojkarna hjälpte till att göra reklam för VikboVändan.Vi åkte till Vildmarkshotellet i Kolmården och hade en underbar start på påsklovet.

I april spelade vi fotboll, helst varje kväll, jag testade matberedare och vi yogade. Vi var i Örebro och på äventyrsbadet där samt på Eskilstuna Zoo.

Maj blev händelserik med många löpartävlingar, bl a GöteborgsVarvet och väl i Göteborg åkte vi som vanligt Paddan turistbåtar (min gamla arbetsplats). I början av månaden kunde vi sitta ute och äta och tillbringade mycket tid ute i trädgården. Vi försökte odla grönsaker. Jag hade många uppdrag för Bäst-i-test, där jag testade löpband och pulsklockor, samtidigt som jag började som dietist och PT för Nutrilett. Ganska härligt att mitt i stressen då ta föräldraledigt och sticka iväg till Kos där jag var ledare för Frisk & Starkfamilj.  

I maj spelade jag även in en reklamfilm och fick hjälp med löptekniken. Sixten var på två hinderbanetävlingar för barn och han älskade det.

Juni blev också en händelserik månad, med mycket lek/träning på lekplatsen, jordgubbsätning och lopp. Vi var på Mallorca och utanför Finspång där vi firade midsommar med goda vänner.

Under större delen av sommaren var Stefan, min man, i Vemdalsskalet och byggde fjällstuga. Jag var själv med alla barnen en hel del men framförallt bara med Estrid. Vi hängde en hel del på badhuset samt i trädgården där skördade vi hela 4 morötter men massor av vinbär. Det blev mycket hemmaträning samt löpbandsträning på kvällarna.

I juli åkte vi till Östersund/Vemdalsskalet och njöt av den vackra naturen.

Början av augusti handlade om VikboVändan då loppet gick av stapeln den 6 augusti. Förutom loppet var vi återigen en hel del på lekparken och tränade, men vi åkte även till Stockolm för att besöka Kaknästornet, Polismuseet och Gröna Lund. Min familj är så snäll så de anpassar hela semestern efter olika lopp jag vill springa. Den här helgen var det Midnattsloppet i Stockholm. En annan höjdpunkt enligt barnen var att packa “goodiebags” inför Norrköpings Stadslopp i Stadium Arena.

I augusti var mycket på olika djurparker, både på Kolmården och på Eskilstuna Zoo. Vi gjorde grönsaksjuicer varje kväll och mina barn behandlade mig kungligt inför lopp.

Höjdpunkten i september var när familjen åkte till Glottern och utforskade den fantastiska naturen. Jag var både i Paris och i Berlin.

I oktober körde vi premiären av LöparLördag och jag var även med och arrangerade Run of Hope. Jag var på Idrottslabbet och fick en löpanalys i 3D och tränade så mycket jag kunde utomhus. I slutet av månaden åkte jag till Portugal på “träningsläger”.

I november åkte vi till fjällstugan som äntligen var färdigbyggd! Till vår stora glädje snöade det så pass mycket att det gick att åka skidor. Häftig variation att veckan tidigare sprungit barfota på stranden. Den här månaden började jag “lugna” ner träningen och njöt av lugna skogsrundor i Vrinneviskogen.

I november firade Einar sitt kalas i en sporthall och barnen ville gärna träna varje dag i mitt källargym.

Senare den månaden var Einar och jag i Stockholm på matmässa och Sixten och jag på träningsmässa. Hela familjen sprang trapploppet och jag fick se mig besegrad av mannen…

Årets sista månad innebar lugna joggingpass och skidåkning i Vemdalsskalet. Däremellan var vi mycket i sporthallen som vi hyr. Det har varit mycket fokus på julen, en högtid vi älskar.

I år är det första julen och nyåret där vi inte är gäster. Julen och nyår firar vi i Vemdalsskalet tillsammans med delar av släkten. Efter den här intensiva hösten känns jullovet efterlängtat, vi har nästan 3 veckor ledigt och i fjällen kommer jag att fortsätta att vila från hårdare löpträning. Mitt träningsmotto är att vara i aktivitet minst 1 timme om dagen men det blir lätt 2 timmar. Jag längtar till skidåkningen och ser fram emot både längd- och utförsåkningen.

Men är jag i fjällen måste jag även springa lite backar, utan tidspress, bara i syfte att styrketräna.

Det blir en vit jul, lycka!