Tjejmilen, festernas fest för oss som gillar lopp! Jag hade verkligen sett fram emot loppet, ingen loppångest alls bara längtan. Jag sprang Tjejmilen för första gången förra året och hade på ett år helt förträngt att loppet faktiskt hade några mindre sugande backar och dessa påverkade mig mer än vanligt idag.

Jag gick ut hårt och höll ett bra tempo de första 6 km. Det kändes lätt och därför valde jag den strategin, sen var det lite häftigt att springa ihop med två löpare jag anser vara mycket snabbare än jag, Frida Michold och Mikaela Kemppi. Jag har “råd” att chansa på millopp för även om orken tar slut tar jag mig i mål utan att få en alltför tråkig upplevelse.

Efter 7 km blev benen tunga (ofta känner jag att det snarare andningen som påverkar tempot på asfaltslopp) och jag fick sänka tempot något. Tänkte att jag kanske kunde ha lite spurt kvar till sista km, men den sista uppförslöpningen (se bild nedan) kändes tuff och någon spurt blev det inte. Jag kunde inte ge mer och så är det med det. Ett mycket bra träningspass!

Jag sprang in på 39:13 och en 19:e plats.Skenet bedrar, jag må se glad ut men verkligheten visar sig på nästa bild.

Igår sprang jag Vemdalen Fjällmaraton 24 km. Mitt andra fjällopp och jämfört med Salomon 27 k visste jag ungefär vad som väntade mig eftersom jag tidigare den här sommaren provsprungit större delen av banan. Jag visste att det här loppet, fast att det var 3 km kortare och inte skulle inbära lika många höjdmeter som 27 k, troligtvis skulle bil lika jobbigt. Flera delar består av  steniga partier, myr och en superbrant slalombacke. Men med inställningen, jag ska springa och “njuta” så kändes det bara roligt vid starten.2 min kvar till start! 3 plusgrader och blåsigt men solen värmde.Ca 850 startande inom 10 minuter.Efter 1 km sprang vi nästan förbi vår stuga och sedan upp mot Jaktstugan, en välbekant sträcka för oss.
Jag tyckte att dem först biten var ganska tung fast att vi hade de värsta höjdmetrarna kvar. Att sjunka ner i myr är ovant för mig och tar på krafterna. Första tredjedelen tog en timme vilket trots allt innebar den snabbaste dela för oss.

Vår fina hejarklack kunde ta liften upp för att heja på oss efter den värsta stigningen, det gick inte fort att gå uppför en svart backe och därför kändes det roligt att veta att de väntade på oss.
Det var tufft för benen att gå upp! Mums med lakrits och saltgurka.
Efter Hovdebacken sprang vi upp till Varggranstjärn, men det var en betydligt snällare stigning och utsikten däruppe var fantastisk. Sista biten in till mål! Jag var jättetrött i fötterna men inte speciellt utmattad annars, jag hade ju valt att inte ta ut mig så mycket utan springa på där det var “springvänligt” jag gick när det var för stenigt (ville inte riskera att vricka fötterna) och då det var för brant. Hurra vilket trevligt lopp. Vi sprang in på ca 3:27. Petra Månström sprang i mål ungefär samtidigt.Så roligt att ha en hejarklack på plats!

Jag längtar redan till nästa års upplaga, kanske vågar jag mig på den längre distansen på 44 km?

Hur svårt kan det vara att springa 5 km med lite snabbare snitthastighet? Svårt har det visat sig för mig då jag ofta springer 5 och 10 km:s lopp i samma tempo. Jag vet att jag måste våga ta ut mig mer, men det är enklare sagt än gjort under ett lopp. Igår sprang jag en knixig bana i centrala Linköping, dessutom var den inte heller helt flack och jag hade inga förhoppningar om ett pers. Vädret var perfekt och mycket folk stod och hejade på vägen, två viktiga faktorer för ett lyckat lopp.

Jag var inte speciellt nervös och hade inte heller några visioner om att springa apsnabbt. Var förväntansfull och glad över att familjen ställde upp och följde med.

Efter en ganska kort uppvärmning startade loppet med en svag utförslöpning. det var trångt och jag höll på att snubbla två gånger över en kille som av någon anledning var utklädd till banan. Det visade sig att den där bananen hade samma tempo som jag och jag tyckte han sprang alldeles för nära mig även under slutet av loppet. Det fick mig att öka farten sista biten, precis vad jag behövde för att öka farten sista biten då motivationen började tryta. Jag hade för långt fram till prispallen (låg 4:a nästan hela loppet) och jag visste att loppet var lite längre än 5 km enligt mångas klockor så jag trodde inte eller att det skulle bli ett pers. Hur som helst ville jag inte känna bananens armbåge en gång till så jag ökade farten och sprang in på ett nytt personligt rekord, 18:52. min klocka stannade på 5150 meter och en snitthastighet på 3:42, det var jag galet nöjd med på den svåra och trånga banan.

Jag har längtat efter den här dagen, lopp i min hemstad är något alldeles speciellt! Dagen började med barnlopp för de två yngstaVad tyckte du om loppet frågade speakern?Långt svarade Einar.Sen laddade vi upp i pappas praktik innan det var dags för Sixten och mitt 5 km:s lopp.Sixten sprang nästan hela vägen och persade med 12 min. Så lycklig!

En dryg timme sprang vi vuxna 10 km. Jag var inställd på att ta däcket som låg efter 5 km. Då låg jag 5:a i loppet och hade sprungit första varvet på ca 19:26. 

Jag försökte ta däcket runt halsen men det var obekvämt och skavde så jag fick tänka om och hålla i det. Tufft men så värt. Inte bara för att vi fick nya vinterdäck utan även för all pepp längs med banan, både av publiken och medlöparna! Jag log nog hela tiden.Nu till Sthlm och lopp nr 3, Midnattsloppet!

I lördags gick VikboVändan av stapeln, för tredje gången! Och precis som NT skriver blev det en succé! Även Folkbladet och Norrköping News skrev fina ord om loppet.

En av våra deltagare, Patrik Mårdh filmade delar av loppet och gjorde en film om det!

Nedan följer en mängd foton från loppet, nästa år kör vi igen, troligtvis den 11 augusti.

Stort tack till Ica Supermarket Östra Husby, Kuddby Power, Gisselö Gårdsbryggeri, Sänkdalens glass, Visätter kalkon, Vånga strutsgård, Valla gårdsmejeri, RÅ Wellnox, Lekia, Salming sports, Hedin bil och averagejoe.se. Lika stort tack till härliga funktionärer från Kuddby IF, Kättsätter IF, Tåby HF, Björkekind HF, Östra Ny och Hageby gård.Strax innan start!Frida informerar om loppet
Efter löparna stack två skikare iväg, en blandning av inlines och rullskidor med broms.
I år behövde vi inte “svettas” med tidtagningen, det sköttes av proffsiga deltaga.nu.  Cyklister innan start

Våra snabbaste löpare! Resultat från löpartävlingen

Istället för medalj fick deltagarna en specialbryggd öl från Gisselö Gårdsbryggeri (persbärs) eller strutskorv/nötmedwurst.

Fiskdammen från Lekia var populär!

I tisdags sprang jag KK-joggen i Katrineholm. Jag har sprungit det en gång tidigare (2015) och hade en positiv upplevelse, inte för att banan var speciellt vacker utan främst pga publikstödet. Nästan GöteborgsVarvet-känsla. Då sprang jag också “väldigt” fort och hade banan varit 10 km hade jag persat. Nu är det ju ett kvartsmaraton så de där extra 500 metrarna känns väldigt långa. De kändes om än ännu längre i tisdags då jag gick ut stenhårt från start. Jag testar olika strategier för att lära mig mer om hur det påverkar min prestation, det är en av tjusningen med löpning, att hela tiden lära sig mer om vad kroppen klarar.

Efter 2 km blev det kämpigt och en efter en sprang om mig, det var ganska knäckande och hjärnspökena fick lite för stort utrymme. (Det här med den mentala biten är också ett utvecklingsområde). Men jag var nöjd med att jag ändå orkade hålla tempo under 4 min fast att “flowet” uteblev. Hade loppet varit exakt 10 km hade jag persat på milen (38:20) så jag var nöjd med tiden och en 7:e plats vilket innebar att jag fick vara med på prisutdelningen.

Nu är vi på väg hem efter 15 dagars roadtrip. Trollhättan-Göteborg-Sälen-Vemdalsskalet-Östersund-Åre-Östersund- Vemdalsskalet. Ett sista stopp blev det på vägen, Gesunda utanför Mora. Jag visste att det gick ett bergslopp Gesunda Mountain Challenge kl 19 så jag övertalade familjen att göra en längre paus på vägen hem från fjällstugan.
Vädret kunde helt klart vara bättre, spöregn och dimma på toppen. Jag hade ju sett fram emot den fina utsikten från Gesundaberget.

Loppet var 2,7 km långt, varav den första delen, ca 1,5 km gick på ett kuperat elljusspår. Det var den lättlöpta delen. Därefter gick det uppför, och det med besked. Sammanlagt var det över 300 höjdmeter att kämpa sig igenom och det gick inte speciellt fort. Men tillräckligt fort för ett nytt banrekord och en vinst. Jag sprang på 18:58.Kul att träffa på Jesper min ASICS FrontRunner lagkompis. Han var nästsnabbast av herrarna uppför.

Igår sprang mannen och jag vårt första fjällopp, Salomon 27 k mellan Ottsjön och Trillevallen, 1150 höjdmeter i otroligt vacker miljö.

Vi anlände till Copper Hill Mountain Lodge dagen innan och kunde i lugn och ro gå igenom all utrustning som skulle med samt lägga fram klädvalet inför morgondagen. Det var inte helt lätt att planera innan eftersom väderleksrapporten ändrade sig hela tiden. Det verkade dock som det skulle vara uppehåll, vindstilla och halvklart. Jag planerade att springa i en tunn långärmad tröja och ta av mig till topp ifall det skulle bli varmt. Eftersom nummerlappen satt på shortsen var det ett enkelt klädbyte.

Det var ganska mycket som skulle med i ryggsäcken. Jag valde dock att lämna kameran på hotellet och fotade med mobilen istället.

Vi vaknade upp till dimma, Åresjön var helt täckt. Vi blev upphämtade kl 7:30 och var på plats i Ottsjön vid 8, en timme innan start.

Vi vandrade runt lite grann för att fördriva tiden. Kändes lite konstigt att inte värma upp, men mitt mål under loppet var ju inte att prestera utan att uppleva.

Vi gissade på att vi skulle ta oss runt på 4 timmar och ställde oss vid den markeringen vid start. Det visade sig vara ett dumt val eftersom vi fick gå mycket under de första 3 km. Lite frustrerande men det släppte efter ett tag, det spelade ju ingen roll om jag skulle ta mig runt på 3,5 eller 4 timmar. Ingen familj som väntade vid mållinjen.

Fram till den första energistationen vid 10 km gick det enkelt att springa, en hel del uppför men också skön utförslöpning (dvs inte så brant, torr och mjuk löpning).

Energibars, bananer, bullar, sportdryck och fjällbäcksvatten, här gick det ingen nöd på oss.

Strax efter kom den, enligt min mening, den tuffaste biten. Geggan. Under ca 4 km väntade en flack del som man egentligen skulle kunnat springa på, men leran var så djup på sina ställen så jag sjönk ner djupt eller halkade till. Det var lite irriterande efter ett tag och jag började längta efter asfalten… Men bara en liten stund för slutet av banan var nog ännu vackrare. Nedan följer några bilder från banan. Vi tog oss tid att stanna till och njuta.

Vi gick uppför och därför kändes det aldrig så jobbigt. 

Sista delen, på väg ner för den sista toppen var ganska brant utför (tur att det fanns ett rep till hjälp). Det gick inte snabbt för mig där. Men jag var glad för att det endast var en relativt kort bit av sträckan, övriga utförslöpningar var inte lika branta och inte speciellt hala heller. Sista 3 km fick jag verkligen sträcka ut benen, en skogsetapp som passade mig. Vi sprang in under 4 timmar (3:49) och min puls var under 75 % av max i genomsnitt. Ett bra supportar långpass med underbar utsikt. Ett mycket trevligt lopp som jag hoppas kunna springa igen!

Det blev ganska många timmar på Level Spa, både på kvällen och dagen därpå. Underbart att återhämta sig där.

I fredags startade vi våran 2 veckors långa roadtrip i Sverige. Vårt första stopp blev Trollhättan och Kraftloppet där. Ett tufft lopp på 11,6 km i vacker omgivning. Eftersom jag jobbat i Trollhättan i 3 år var det extra roligt att springa där och jag var tacksam över att min familj gick med på att ta en omväg för min skull. Många duktiga löpare var på plats och mitt mål var att försöka hålla 4 minuters tempo. Första halvan kändes helt ok, det var mycket backar men benen var någorlunda fräscha och jag såg mig omkring och “njöt” av stämningen. Så mycket folk som hejade och ropade mitt namn (vi som startade i elitledet hade vårt förnamn tryckt med stora text nedanför startnumret). Jag trodde att loppet skulle vara som tuffast i början efter att ha tittat på banprofilen, men det kom en hel del backar i slutet och orken tog slut. Mitt genomsnittliga tempot blev 4:02 och en 10:e plats. Jag hade dock inte tid att stanna till prisutdelningen eftersom vi skulle hem till vänner utanför Kungälv på middag.

Eftersom jag är morgonpigg stack jag ut på en återhämtningsrunda morgonen därpå. Jag fick tips om en fin runda på 11 km med utsikt över Göta älv, åkrar och djup skog.

Efter en intensiv dag på Liseberg åkte vi hem till en annan familj i Mölnlycke och dagen därpå var jag lika morgonpigg och sprang en annan runda runt Finnsjön. I Mölnlycke finns många sjöar och jag lyckades springa runt fel sjö först (-:Perfekt att de vi besöker rekommenderar rundor.

Efter dag 2 på Liseberg åkte vi hem till en annan familj som bor i Mölndal. Där bodde vi i 3 år och morgonens runda väckte många minnen. Vårt gamla radhus, förskolan och centrum passerades på väg till Safjällsspåret, kanske det tuffaste motionsspår jag känner till (iaf att ta sig dit eftersom det ligger högt upp).

Eftersom jag inte hade med någon mobil på rundan så återvänder jag den här gamla bilden från Safjällspåret år 2012. Idag skulle jag aldrig sprungit med en varm bomullströja, jag lär mig med åren.

För en tid sedan fick jag hem en ny löparklocka från Polar, Polar M430.  Jag har tidigare testat flera av Polars klockor, bl a Polar M200 men även V800 och M400, (scrolla ner i texten på Bäst-i-test sida). Precis som M200 och M400 mäts pulsen via handleden, smidigt tycker jag som vill att en klockan ska vara lätt att använda. Polar M430 är väldigt lättanvändlig tack vare 5 knappar, stor “skärm” bildstöden och “uppbyggnaden”. Jag som inte vill nörda ner mig alltför mycket förstod de grundläggande funktionerna utan att behöva läsa någon manual. Via Polar Flow-appen kan jag analysera mina träningspass (bl a via video återuppleva dem i detalj) men även få tillgång till träningsprogram för olika distanser och även styrke- och rörlighetsövningar. Det går att skapa och välja favoritpass som du lätt kommer åt via klockan. Klockan finns i grå, vit och orange.

Armbandet är något långt på min smala handled men väldigt mjukt och följsamt vilket är en stor förbättring från M400 som jag inte alls tyckte satt lika bekvämt. En annan förbättring från föregångaren är snabbheten i att hitta GPS-signal, det har inte varit några problem under den månaden jag testat (på olika platser i Sverige och Europa).

Det går att ansluta mobil för smartaviseringar, analysera sömnen och få reda på kcalförbrukningen om man tycker att det är viktigt. En riktigt bra löparklocka med 8 timmars batteritid (träning) jag har haft klockan i ca en vecka utan att behöva ladda den. Då har jag inte haft smartaviseringar igång dock.

Jag gillar att ha klocktiden på “startskärmen” bra när jag vill hur lång tid det är kvar innan loppet startar. Figuren visar min aktivitet och vill jag få påminnelser vid inaktivitet går det att ställa in.

Jag får veta om jag uppnått mitt dagliga stegmål och målet anpassas efter hur mycket jag brukar röra mig. Det är lätt att gå in i dagboken och läsa av passen, km för km, det underlättar då jag inte alltid vill föra över informationen efter varje pass till mobil eller dator. Jag får bl a veta snabbaste km-tiden, medelhastighet, kcalförbrukning, höjdmeter och veta vilken pulszon jag befunnit mig i.

En mycket bra löparklocka som är prisvärd jämfört med likvärdiga konkurrenter. Den har alla funktioner jag behöver (och lite till)