Under 2017 har jag fortsatt att utvecklas inom löpning samtidigt som löparglädjen har vuxit sig större. Men året började inte så bra. De första 2 månaderna fick jag ställa in två tävlingar pga av halsinfektion. De tävlingarna jag hann med under jan-april var:

1: Akele KM 5000 m (19:35), 2: Winter Run i Sthlm 10 km (drygt 40 min), 3: Arena Run, 4: Startmilen Örebro 10 km (39:35 min), Kolmården Vertical (6 tuffa km på 39:10 min) och Landsjön Runt, 12,5 km på 47:29 (så är i efterhand mitt “flowigaste” lopp)

2017 års första månader innehöll mycket styrketräning i övningsvideos. Annat roligt som hände var uppstarten av Vårruset Ambassadörer (repris kommer nästa år) med 6 st träningspass inför Vårruset den 17 maj.

Och det allra roligaste var att jag blev utvald till ASICS Frontrunner

Foto Luca Mara från vår första träff.

En annan trevlig händelse var resan till Blanes i Spanien.

April avslutades med LöparLördagDeluxe, till våren 14/4 2018 kör vi vårt fjärde tillfälle.

Kontakta mig elminasaksi@gmail.com för mer info

Här kan du läsa del 2 av mitt 2017

Här kan du läsa del 3 av mitt 2017

För ett tag sedan var jag på Löplabbets testcenter i Stockholm för att få feedback på min löpteknik. Jag vet sedan tidigare att jag sätter i hälen först, något jag jobbar med aktivt (när jag kommer ihåg det).

Efter att jag svarat på en del frågor om bl a min träningsbakgrund, träningsfrekvens och skadehistorik fick jag springa i två olika hastigheter i ca 5 min.

Den första bilden visar på att jag har en ganska energibesparande löpteknik. Jag skulle få ett bättre steg om jag lyfte på knäna och ökade kicken mer. Fast att jag sätter i hälen först är mitt steg inte så bromsande ändå. Det beror bl a på att jag tar korta steg och därmed lättare kan sätta ned foten under höften. Det bästa med min löpteknik är att jag lutar mig lätt framåt, något jag tränat på sedan mina tidigare löpanalyser. Min löpstil är relativt skonsam men ojämna (vänster sida får grönt ljus, höger sida gult ljus)

Tidigare har jag fått höra att jag springer tätt med benen, det gjorde jag inte vid detta test.

När vi ökade farten till 15 km/h blev min löpekonomi bättre och belastningen på lederna större (vilket inte är så konstigt att det blir större belastning). Jag började även svanka mer vilket förvånade mig, det är något jag är medveten om att jag gör vid trötthet.

Jag fick rådet att träna min löpskolning i backe, då kommer jag automatiskt lyfta knäna och jag kommer att ha svårt att sätta i hälen först vid fotisättningen. Eftersom jag belastar kroppen rätt ojämnt ska jag fortsätta med styrketräning (ensides/enbens).

Det var lärorikt att göra en löpanalys och perfekt att få med sig tips på hur jag kan göra för att förbättra mitt löpsteg.

Efter att jag klarat målet lika många lopp som min ålder valde jag att ändå fortsätta springa de lopp som passade. Igår sprang jag med 40:e lopp för i år och jag är ganska övertygad om att det också var mitt sista lopp. De tre sista bonusloppen skiljer sig rätt mycket åt både gällande miljö, underlag och svårighetsgrad.

Det första lopp jag sprang efter Frankfurt Marathon var ett reflexlopp. 5 km kl 21:00 en fredagskväll, den tiden är jag sällan uppbokad så det trevliga arrangemanget av Sweden Runners passade mig perfekt. Jag sprang utan klocka men tror att det tog mig ungefär 25 min att springa den ganska tuffa banan (2 varv på en 2,5 km lång bana). Konkurrensen var inte speciellt stor så jag vann.

Lopp nr 39 var Trapploppet. 116 trappsteg i Arbetets Museum. En av familjehöjdpunkterna i vår familj då alla, även 4-åringen kan vara med. Jag sprang 2 sekunder långsammare mot i fjol men var lika slut. Mjölksyran sprutade och jag var helt mör i benen resten av kvällen. Att en dryg minut kan vara så jobbig. Mannen vann över mig med 2 sekunder (igen) och han var löjligt nöjd.

Igår sprang/gick jag årets sista lopp, Ljusruset. 5 km genom staden och genom utställningen Norrköping Light Festival. Det var 1400 anmälda och därmed väldigt trångt. Starten gick 4 min innan avsatt tid så vi fick starta långt bak, bakom många som tänkt gå. Då är det inte helt lätt att sig fram med joggingvagn. Men Ljusruset är ändå ett trevligt och stämningsfullt arrangemang som jag gärna springer igen. Även då det inte är lopp, fram till tjugondag Knut kan man titta på ljusinstallationerna. Perfekt till tidiga morgonrundor!

Igår var jag i Stockholm för ett träningspass lett av Mårten och Malin Nylén. Det var Abilica och Spaltpr som bjudit in oss till ett “hemmaträningspass”. Abilica har en mängd bra träningsredskap för hemmaträningen och jag använder mig ofta av deras Foamroller, Powerband, SoftStep och träningsmatta. Vi höll till i en fin sekelskiftesvåning istället för ett gym, för att få hemmaträningskänslan.

Efter en uppvärmning väntade cirkelträning med Abilicas redskap. Fartfyllda övningar som anpassades så att även min 7 åring kunde vara med. Vi körde ca 12 övningar i 2 varv, pulshöjande övningar varvades med styrka, precis i min smak!

Träningspasset avslutades med en lekfull övningar man fick dra en färgglad lapp med en övning ur en korg. Det kommer vi att ta efter till vår hemmaträning. Om man vill ha mer kontroll över övningarna kan man kategorisera dem så att alla röda lappar t ex blir pulshöjare, alla gula lappar coreövningar, gröna lappar ben osv.

Nedan följer foton från träningsmorgonen tagna av duktiga Felicia Masalla Eriksson, Studio Emma Svensson

Vi fick med oss en god frukost och en present från Abilica.

Mårten och Malin Nylén lyckades verkligen förmedla träningsglädje och jag var på ett strålande humör resten av dagen!

Då var det en vecka sedan jag klarade mitt mål, 37 lopp på ett år. Jag fick frågan vilket av loppen som är mitt favoritlopp och  jag har funderat ut några vinnare.

Årets mysigaste lopp: Winterrun (det är något speciellt med att springa i mörkret med facklor runt omkring)

Årets peppigaste lopp: VårRuset. Tack vare träningarna vi hade inför vårruset så började peppen redan långt innan, det är roligt att springa på hemmaplan och få höra sitt namn!

Årets bästa väderlopp: I år har det nog varit rätt bra löparväder på de flesta tävlingar, men jag måste nog säga GöteborgsVarvet för att det inte blev så varmt som väderprognosen förutspått. Temperaturen sjönk med 10 grader på de 1h 25 min jag sprang.

Årets snabbaste lopp på landsväg: RajaRun i Torneå Finland, 10 km utan några backar eller skarpa svängar.

Årets bästa pris (av de lopp som tog mig till prispallen): Gesunda Mountain Challenge, roligt att få cash.

Årets roligaste lopp: Sthlm 10, jag agerade modell under loppet och sprang inte snabbt utan så glädjefyllt och snyggt som möjligt förutom mellan km 3-4 (då jag sprutade och vann ett spurtpris). Andra deltagare trodde nog att jag var riktigt knäpp.

Årets vackraste bana: svårt att säga om det var Salomon 27 k eller Vemdalen Fjällmaraton, miljön skiljde sig och åt de var vackra på olika sätt. Jag gillade även i Kraftprovet i Trollhättan, det är något speciellt att springa nära vatten.

Årets tuffaste bana: Kolmården Vertical, när starten är så brant att man måste gå…

Årets “skönt att det tog slut” lopp: Kolmårdstrailen, 21 km terräng. Det gick så långsamt. Ett annat lopp som var tufft var Norrköpings Stadslopp. Men det berodde på att jag sprang med ett däck runt armen.

Årets överraskning: Katrineholms Stadslopp, trevlig tävling där jag lyckades överraska mig själv och springa snabbt, likaså Landsjön runt 12,5 km i 3:48 tempo. Två lopp där jag kände mig otroligt stark.

Årets stolthet: Frankfurt Marathon, att ha krafter kvar till slutet och att persa med över 5 min.

Årets synd att jag inte kan springa lopp: VikboVändan vårt egna matmarathon på Vikbolandet.

Höstens tuffaste lopp är helt klart Höstmilen. Första 6 km består av en böljande “lättlöpt” grusväg. Därefter börjar loppet på riktigt och efter en brant backe väntar drygt 4 km i skogen. Det är ett vackert lopp med mycket sjöutsikt om man har orken att se sig omkring.

I år var det fjärde gången jag sprang loppet (på raken) och mitt mål var som alltid att springa bättre än föregående år. Förra året sprang jag mitt snabbaste (43:28) men då hade jag kramp i magen sista 2 km. I dag försökte jag glömma min senaste erfarenhet och fokuserade istället på att komma på prispallen då det egentligen bara fanns en riktigt bra kvinnlig löpare, Ida-Maria Niklasson. Jag fick skjuts av henne till starten och tillsammans värmde vi upp ordentligt vilket verkligen behövdes. Jag frös mycket vilket man inte kan tro på bilderna då jag är sommarklädd.

Jag förstod rätt snabbt att jag skulle få tufft att persa, planen var 3:50 tempo första 6 km men det orkade jag inte riktigt. Tempot blev istället 3:55. Att jag inte tränat någon backlöpning på en månad började gnaga i huvudet på mig och jag inbillade mig (?) att backarna var jobbigare än vanligt. Eller så hade jag helt enkelt glömt hur jobbigt det var.

Jag tog illa fall ut mig (mitt kvitto på det är att jag inte har någon spurt kvar i slutet) och sprang in 14 sek långsammare än i fjol. Men placeringen var bättre eftersom jag kom 2:a i år (förra året 3:a). Nu har jag sprunget 36 tävlingar i år och den sista viktiga tävlingen är nästa söndag, Frankfurt Marathon. Det blir en lugn vecka på träningsfronten fram tills dess, välbehövligt.

Vänner och ibland “konkurrenter”. Frida gör mig helt klart till en bättre och snabbare löpare. Fotograf Mikael Grip/springlfa

För ett tag sedan fick jag ett mail från Alpro som väckte mitt intresse. De undrade om jag som ofta vistades i skogen kunde ställa upp och sprida kunskap om WWF:s skogsarbete? Skogen spelar en betydande roll för klimatet och påverkar livet för oss alla, men tyvärr utsätts skogarna i tex Östafrika för illegal och ohållbar skövling för virke och träkolproduktion samt exploatering för att odla grödor. Stora delar av skogen riskerar att försvinna, och med den även den biologiska mångfalden i området.

Som tack för hjälpen att jag sprider kunskap om WWF:s arbete donerar Alpro pengar. Det är en anledning till att jag taggar mina skogsturer med #alprowwf. Du behöver inte springa för att visa ditt engagemang, det räcker att du på något sätt vistas i skogen.

I går arrangerade Oya och jag LöparLördagDeluxe för tredje gången. Den här gången höll vi till på Villa Fridhem strax norr om Norrköping. Vi startade dagen med en välkomstdrink från Bloomy Drinks och energi från Clif Bar.

Det första passet bestod av löpskolning och löpteknikstips, vi riktade bl a med låtsaspistoler, föll framåt och körde “Ravelli”. Därefter var det dags för ny energipåfyllning från Vitamin Well+ och Clif Bar igen. Efter fikapausen värmde vi upp ordentligt med både lugn jogg, rörlighet och parövningar, innan intervallerna krävs det att man är ordentligt uppvärmd. Vi körde både back- och korta/flacka intervaller och gick även igenom syfte och tekniktips.Till lunch blev det en Rekokyckling från Stora Tomtebo Gård med ratatouille, trädgårdssallad och potatis. Jättegott och perfekt mättande.

Efter en ganska kort lunchpaus (det var mycket vi ville hinna med) delade vi in gruppen i två delar, den ena halvan körde en rölighetsworkshop med mig där vi gick igenom vanliga idrottsskador och vad vi kan göra för att minska risken för att drabbas av dem. Vi “scannade” igenom kroppen för att öka medvetandet om ev. svagheter/stelheter. Jag visade dem olika stretchövningar men även några plågsamma fotstyrkeövningar.

Vi fokuserade på fyra områden som jag anser vara extra viktiga för löpare. Rörlighet/styrka i vader för att en normalrörlighet och styrka där bidrar till att minska risken för hälsporre/hälseneinflammation.  Det andra området vi la extra uppmärksamhet på vara rörlighet i bröstryggen och höftböjare för om man är stel/kort i de här områdena kan hållningen påverkas och därmed påverka löptekniken. Ett sista område var sätet och det iliotibiala bandet, en normal rörlighet minskar risken för löparknä och det är inte alltid lätt att hitta bra stretchövningar som verkligen tar.

Efter detta pass fick deltagarna välja om de ville springa 3 eller 6 km och det blev en härlig skogslinga runt hotellet då det fanns tid att ställa frågor och rensa huvudet.Efter löpningen blev det fika igen, den här gången en annan dryck från Bloomy och bars från Barebells. De som haft rörlighetsworksopen efter lunch fick nu istället köra löpstyrka ute och avsluta med gissa minuten tävlingen där den som gissade närmast vann ett Flipbelt från SignSupplySport.

Vi avslutade dagen med att avslöja ytterligare två vinnare, det var ingen lätt uppgift att utse dagens glädjespridare (som vann afternoon tea för två personer på Villa Fridhem) och den som taggat den bästa bilden på Instagram (personen vann ett träningsband från Abilica).

Dessutom sponsrade Pierre Robert med ett underklädsset som vi kommer att lotta ut bland alla som svarar på en kort utvärdering om dagen.

I goodiebagen fanns mycket fint, bl a tidning från Hälsa & Fitness, D-vitamin från helhetshälsa, Smell Well, lyxig fotcreme från Rosenserien och strumpor både från Gococo och Pierre Robert. Dessutom fanns det i tre av goodiebagarna ett silverkuvert med jättefina priser från Villa Fridhem, bl a julbord, övernattning inkl middag.Vi är jättenöjda med att vara på Villa Fridhem och har redan nu börjat planeringen för nästa event där. Inom kort återkommer vi med ett datum, troligtvis i april.

En riktigt härlig dag, vi är så glada att få arrangera LöparLördagDeluxe!

Jag gillar att köra löpstyrka med kroppen (och en box/bänk/stabil stol) som redskap, här kommer två filmer där jag delar med mig av några favoriter. Vanligtvis kör jag 45 sek arbete och 15 sek vila, varje övning kör jag 2-3 gånger beroende på hur mycket tid jag har. Jag kör ofta barfota för att stärka fötterna.

Igår var jag i Stockholm över dagen för ett långpass med fartökningar. Passet började med en jogg på 3 km från tågstationen till Hagaparken. Efter att jag hämtat upp två nummerlappar värmde jag upp 1 km innan jag sprang Topploppet 10 km. Det gick helt ok och jag sprang precis under 40 min på den kuperade, två varvsbanan. Jag tror nog att faktumet att jag inte skulle vara klar med min tävlingsdag efter målgång påverkade min vilja till att försöka hänga på Frida som sprang om mig efter halva loppet. Jag kom på 3:e plats och i år hann jag vara med vid prisutdelningen innan det var dags att springa nästa lopp på bara 5 km. Det kändes faktiskt som bara 5 km eftersom jag ju sprungit exakt samma bana två gånger innan. Benen var riktigt tunga vid det andra loppet men jag lyckades ändå hålla nästan samma tempo som vid föregående lopp. Den är gången orkade jag springa om andra dam och fick återigen äran att gå upp på prispallen. Men träningsdagen var inte klar där, utan nu hade jag ca 4 km nedjogg till min syster och en välbehövlig dusch för nästa händelse krävde människokläder. Vi åkte till Söder och Mariatorget där Paradiset och restaurang Taku Taku låg. Sveriges första veganska fast food-kedja (finns även i Sickla köpcentrum och på Östermalm). Taku-Taku erbjuder slow cooked fast food med enbart vegansk råvaror, något som jag var väldigt nyfiken på då jag själv har svårt att komma på spännande veganska recept. Bakom koncept, recept och upplägg står  den kände kocken Sebastian Schauermann som utvecklade sitt veganska koncept på festivaler runt om i Sverige förra sommaren. Sebastian berättade att majoriteten av gästerna är ickeveganer som precis som jag är nyfikna på vad vegansk snabbmat innebär.

Gillar valmöjligheten att kombinera sin egna favorit.