Jag är supernöjd med kvällens långa intervaller. Mest nöjd över att jag genomförde dem sent. Jag föredrar att springa tidigare än kvällstid. Dessutom var det länge sedan jag sprang långa intervaller, jag prioriterar bort dem när jag har många tävlingar.
Det blev en stege inspirerad av Anna Rahm som intervjuades i Marathonpodden. Efter 10 minuters uppvärmning sprang jag 12 minuter i tröskeltempo, sedan 10/8/6/4/2 minuter med 1 minuts gåvila mellan. 
Fotograf: Joakim Folke
Jag gillar Vårruset och såg fram emot löparfesten igår. Anledningen till att jag såg fram emot loppet mycket var för att jag förra året och året dessförinnan inte kunde springa så snabbt som jag ville eftersom Vårruset låg nära inpå Göteborgsvarvet samt Stockholm Marathon. Under dessa tillfällen sprang jag på ca 22 minuter och med en lätt känsla i kroppen. Jag hade den känslan med mig vid start. Igår hade jag inget lopp att skylla på, benen var helt återhämtade efter lördagens Göteborgsvarv.
När jag såg att himlen öppnade sig två timmar innan start såg jag inte lika mycket fram emot loppet. Det blåste rätt bra och jag förstod att den värsta motvinden skulle infinna sig i början. Dessutom sprang jag lite för snabbt i början och fick betala tillbaka för det hela loppet, det var kämpigt och lärorikt. Jag lär mig något vid varje lopp. Jag aprang in på 19:21 och det räckte till en 3:e placering.
Min syster sprang Vårruset, jättekul!
Den värsta stelheten har lagt sig efter Göteborgsvarvet och kroppen känns ganska återhämtad så jag tog ett riktigt långsamt och kort pass med joggingvagnen. Jag vet många som säger att de har svårt att springa långsamt men för mig har det aldrig varit några problem att hålla 6-7:00 tempo som omväxling, framförallt inte med joggingvagn och en ganska tung 3 åring i den. Det var Estrids förslag att hänga med och då kunde jag inte säga nej, det är en mysig stund tillsammans.
Jag har testat olika köparklockor och en av dem är en riktig nördig klocka, Garmin Forerunner 635, jag förstår inte ens hälften av alla funktioner men jag blir nyfiken på att lära mig mer om vertikal rörelse och steglängder.
Imorgon bitti kör jag ett lite snabbare pass utan sällskap och sedan blir det vila inför Vårruset på torsdag. Jag längtar redan nu till löparfesten!
Igår sprang jag mitt tredje Göteborgsvarv. Vårens stora tävling för mig, tävlingen där jag skulle springa mitt allra snabbaste och samtidigt ha energi att vinka till barnen längs med banan. Sprang jag bra så skulle jag även kvala in till SM (Stockholm Marathon den 4 juni) vilket ju skulle vara häftigt. En dröm. Inte för att jag egentligen är sugen på en mara innan sommaren utan mest bara för att.
Med handen på hjärtat så var inte uppladdningen den bästa, vi kom hem från kos kl 06:15 dagen innan och jag hade inte ätit som vanligt under semesterveckan. Mycket fetare mat än vanligt.
Vi åkte hemifrån tidigt på lördagen och var i Göteborg drygt två timmar innan min start. Vi stressade igenom Svenska Mässan för att hämta ut nummerlappen och skulle ta oss till Slottskogen med spårvagn. Det visades vara stopp i trafiken men jag kände mig ändå rätt lugn. Vi var vid starten 30 minuter innan vilket jag tycker är tillräckligt för uppvärmning. Jag kände mig lugn och förväntansfull, kroppen kändes bra och jag hade ätit lagom mycket. De första 7 km gick i planerad fart, runt 4 minuters tempo. Då började jag känna av en krampkänsla bakom höger revben, smärtan tilltog för varje km och spred sig längre ner. Det fanns inget att göra än att sakta ner och stundtals sprang jag riktigt långsamt. Runt 11 km funderade jag på att bryta loppet. Det var frustrerande att känna att orken fanns i benen men att det gjorde för ont att springa snabbare. Jag tänkte att jag tar en km i taget, för varje km kommer jag närmare målet. Efter 13 km började det släppa något men magmuskelkrampen försvann aldrig helt. Jag hade ingen motivation till att öka (och vågar inte heller ifall krampen skulle tillta) utan tänkte att jag iallafall tar mig i mål under 1:30. Sista km vågade jag öka farten och sprang in på 1:28:55. Sur som ett bi. Men ändå stolt över att jag inte bröt loppet.
Jag tog med mig barnen rätt snabbt från området och njöt av fina Göteborg. Åt falafel och åkte Paddan, det jag gjorde i nästan varje dag i fyra somrar (fast då jobbade jag på Paddanbåtarna). Vi hade en mysig tur och skrattade åt den tokige guiden.
Efter en god natts sömn på hotell i Borås kändes det bättre och jag insåg att jag faktiskt fanns med i startlistan (Pdf-filen) bland de som sprang SM på Göteborgsvarvet...
Två medaljer beror på att min man fick en startplats i 40 års present av mig, jag är superstola över att han genomförde loppet då han aldrig sprungit mer än 12 km innan!
Jag sprang med två klockor, gillar dem skarpt både två, men favoriten är Garmin Forerunner 630 även om Polar M400:s funktioner räcker gott för mig.
Måste vi vara seriösa på kort?
Igår gick jag en löputbildning med Henrik Pilvinge som är via Art of Running en Unfiltered Running Educator.
Jag visste sedan tidigare att Henrik är väldigt kunnig både teoretiskt, pedagogiskt och genom att han även själv lyckas prestera väldigt bra. Förväntningarna var höga!
Vi började utbildningen med en teoretisk del där Henrik förklarade bakgrunden till Art of Running, ungefär 75% av alla som springer idag är skadade, det kan vara allt från hälsporre, hälseneproblem, gubbvader, hallux valgus, löparknä till rygg/nackproblem.
Det här beror bl a på vår stillasittande livsstil, våra moderna och trånga skor samt hur våra vägar ser ut i dag, jämn och fin asfalt. Dessa faktorer har fört oss långt bort från vårt ursprungliga och naturliga sätt att gå och springa. Skulle våra fötter vara designade för att springa på asfalt skulle de inte behöva ha samma rörlighet som de ursprungligen har.
Fötterna är vårt enda sätt att ha kontakt med marken och sänder signaler till resten av kroppen. Uppbyggda skor gör att vi tappat kontakten med marken och fått icke funktionella fötter. Dessutom gör dämpningen i skorna att vi får ta emot dämpningen på något annat sätt, t ex knä eller höfter.
Båda skorna kommer från Asics…
Samtidigt som skadorna ökar köper vi mer än någonsin av det som sko, sul och inläggstillverkarna menar att vi måste ha för att vi ska kunna gå och springa. Hjälpmedlena gör oss en björntjänst då de sätter våra fötter och kroppar ur funktion. Vi har tappat styrka och rörlighet i fötterna och därmed måste vi börja med att återfå styrka och funktion i våra fötter. Vi pratade om hur barnens oförstörda fötter ser ut och det blev tydligt då jag jämförde min fot med Sixtens, mina tår var mycket mer ihoptryckta.
Vi pratade även om att människan har tre olika rörelseväxlar, gå-springa-sprint. Jogging och powerwalks menade han på var ett onaturligt sätt för människan att röra sig på och något som bland annat utvecklats pga skoindustrin. Intentionen under den här eftermiddagen var att hitta min naturliga springväxel.
I tidigare löpteknikskurser har instruktören pratat mycket om vinklar, grader och exakta fotisättningar, men Henrik menade att hans filosofi var att fotens i sättning var ett resultat av naturlig löpning.
Förutom att fotens styrka, funktion och rörlighet är viktig för en hållbar löpning krävs det en plyometrisk styrka och en hållbar löpteknik.
Efter den intressanta genomgången gjorde vi en mängd olika tester, först ut var foten och jag blev varse om att min stortå inte var aktiv vid testerna. vi gjorde fler tester och de visade på samma resultat, min stortå “sover”, så onödigt. När jag aktiverade stortån blev min balans mycket bättre! Annars fick jag godkänt på rörlighet, balans och styrka.
Henrik ritade av mina fötter för framtida jämförelse.
Generellt har jag en god rörlighet förutom i bröstryggen men inte så pass att det påverkar min löpning. Jag klarade även av de plyometriska testerna även om jag var det skiljde sig mellan höger och vänster sida.
Henrik så att jag hade svårt att slappna av i vaderna under en del tester och jag fick bra övningar och redskap för att jobba vidare. T ex hjulet som jag visar på bilden nedan.
Den här övningen fick vi träna mycket på, den hjälpen mig att sätta ned foten under kroppen och att “visa fotsulorna”.
Efter testerna var det dags för aktiveringsövningar utifrån mina behov och sedan filmade Henrik mig när jag sprang.
Jag blev stoppad med jämna mellanrum och fick ännu fler övningar för att lära om kroppen och att hitta mitt naturliga löpsteg. På foton ser jag att jag sätter i foten långt framför kroppen med hälen först, inte det mest energisnåla löpstilen för det är det som är viktigt, löpningen ska kräva så lite som möjligt så att jag orkar springa länge.
Först sprang jag med skor, sedan barfota och sedan med skor igen. Det känns som det finns mycket att jobba med. Henrik filmade mig efter en timme igen och sa att nu såg han skillnad!
I slutet av utbildningen fick jag se på film att jag höll ihop benen bättre, satte ner foten under kroppen och hade ett spetsigare knä, tack vare övningarna vi gjorde under utbildningen som Henrik såg att just jag behövde. 
Jämfört med annan löpcoaching jag fått är Henrik Pilvinge och Art of Running något unikt, det känns verkligen personligt och pedagogiskt. Jag blir inte bara släppt till mitt öde utan får övningar att jobba med. Jag förstår på ett annat sätt vad just jag behöver för en skadefri och hållbar löpning.
Idag fick jag en löputbildning i ett för mig nytt annorlunda koncept, Art of Running med Henrik Pilvinge. Fokus ligger på att skapa förutsättningar för människan att åter springa på ett naturligt och hållbart sätt och på så sätt minska risken för skador.
Inom kort kommer du att kunna läsa om min intressanta och lärorika eftermiddag, men först måste jag smälta infon och tillämpa mina nya kunskaper. Ikväll var det inte svårt att motivera mig till skogsintervaller. 8 x 1 km blev det och förutom alla nya tankar som surrade i huvudet njöt jag av en vacker solnedgång och fågelkvitter. 
Det finns mycket att lära!
Igår sprang jag Superloppet i Skärblacka, jag är delvis uppvuxen i närheten av den orten så det är kul att springa på de gator jag gått ett antal gånger för över 20 år sedan. Jag sprang loppet förra året men då bara ett varv (knappt 5 km) och jag visste att det fanns en del mindre backar och snäva svängar. Vädret var perfekt, soligt och lagom varmt!
Innan mitt lopp sprang alla barnen, det var 1 km så Estrid snart 3 år fick fuska lite. Barnen ville absolut ha med mig också, vilket blev en bra uppvärmning, men redan då kändes benen och andningen tyngre än vanligt.
I vanliga fall brukar jag komma in i tempot fortare än vad jag gjorde igår, benen fortsatte att vara tunga, jag fick kämpa ordentligt. Första varvet hade jag en snabb liten tjej framför som drev upp tempot vilket resulterade i att jag lyckades springa runt 3:50 tempo. I andra varvet var det långt fram till nästa löpare och jag kände mig väldigt ensam. Ensamhet gör att jag inte blir lika motiverad att springa fort, det är medtävlare som gör att jag gillar att tävla.
Jag sprang 9,6 km på 38:14, en bra tid såklart även om det kändes som det gick mycket långsammare. Så här gick det för övriga vinnare.
Foto: Mikael Grip/Springlfa.se
Många från Tjalve sprang igår. Foto: Johan Lönnqvist och Mikael Grip/Springlfa.se
Lycklig över att vara i mål! Foto: Mikael Grip/Springlfa.se
Foto: Mikael Grip/Springlfa.se
Jag och övriga pristagare 10 km. Foto: Mikael Grip/Springlfa.se
Hade även kvar förra årets pris på 500 kr så det blev storhandling innan vi åkte hem. Foto: Mikael Grip/Springlfa.se
Tidigare ikväll sprang jag Kolmården Vertical, en tuff tävling som går ut på att springa (eller gå vilket jag gjorde) uppför Yxbacken och sedan ytterligare ca 3 km i för mig en tuff terräng. Sista 2 km är lättsprungna på en grusväg. Fast så lätt känns inte sista biten då jag hade väldigt trötta ben. Precis som förra året hade jag svårt att springa snabbt i terrängen. Men jag tog igen det då terrängen var mer lättsprungen och vann tävlingen, 6 sek snabbare än förra året.
I år fick även snabbaste damen en yxa och ni som följt mig vet att det var viktigt för mig att vinna den.
Brrr vad kallt….
Tack Johan Lönnqvist för foto
Den här helgen har varit händelserik! I går sprang jag årets första halvmara, Women Health Halvmarathon. Jag hade satt upp ett tydligt mål för mig själv innan, första milen under 40 min och sedan skulle jag ta en km i taget. Jag lyckades springa under 40 min och låg då trea. Därefter orkade jag hålla ett högt tempo ytterligare 5 km även om jag blev omsprungen av 2 st. Efter 17-18 km fick jag kämpa på ordentligt och blev omsprungen av ytterligare en tjej och då var loppet inte alls lika roligt längre, även om jag visste att jag skulle springa in på en bra tid. Tiden 1:26:32 var en hel sek snabbare än mitt personbästa… och jag har en ny strategi för hur jag ska ta mig an GöteborgsVarvet. Supernöjd med prestationen och att kroppen kändes helt ok om än väldigt stel.
Ett lopp jag var anmäld till sedan länge var Salomon Citytrail och precis som beskrivningen sa, så blev det ett tufft lopp med trappor, branta backar med rullgrus, smala gränder och snäva svängar. Lite lera och klippor möttes vi också av. Ett riktigt roligt lopp även om jag var nöjd med att det bara blev ett varv (7 km) och inte två. Jag slutade som 2:a hela 3 minuter bakom 1:an. vi möttes av riktigt aprilväder men det gjorde nog loppet ännu roligare.
Jennifer från Tjalve sprang i mål efter mig.
Hagel, snö, regn, blåst. Vad vi frös!
Imorgon åker jag och en kompis till Stockholm för att springa Womens Health Halvmarathon. Men inte nog med det, på söndag ska jag springa ytterligare ett lopp, Salomon City Trail. Jag satsar mest på lördagens lopp och låter kroppen bestämma tempo på City trailen, det här loppet ser jag som en rolig upplevelse snarare än att ta ut mig till max. Att springa i trappor och i smala gränder kommer blir tufft. Och jag förstår att jag kan förvänta mig många branta backar också vilket kommer kännas mycket i benen dagen efter en halvmara.
Jag är jättenöjd med all förhandsinfo jag fått inför WHHM, det gör mig förväntansfull och laddad. Jag ser loppet som ett test inför GöteborgsVarvet och tänker testa ett nytt loppupplägg vilket gör mig ännu mer laddad. Hoppas bara att det inte ska bli så kallt som väderleken spår, man kan ju alltid glädjas åt att det blir vindstilla.
