Salomon 27K

Igår sprang mannen och jag vårt första fjällopp, Salomon 27 k mellan Ottsjön och Trillevallen, 1150 höjdmeter i otroligt vacker miljö.

Vi anlände till Copper Hill Mountain Lodge dagen innan och kunde i lugn och ro gå igenom all utrustning som skulle med samt lägga fram klädvalet inför morgondagen. Det var inte helt lätt att planera innan eftersom väderleksrapporten ändrade sig hela tiden. Det verkade dock som det skulle vara uppehåll, vindstilla och halvklart. Jag planerade att springa i en tunn långärmad tröja och ta av mig till topp ifall det skulle bli varmt. Eftersom nummerlappen satt på shortsen var det ett enkelt klädbyte.

Det var ganska mycket som skulle med i ryggsäcken. Jag valde dock att lämna kameran på hotellet och fotade med mobilen istället.

Vi vaknade upp till dimma, Åresjön var helt täckt. Vi blev upphämtade kl 7:30 och var på plats i Ottsjön vid 8, en timme innan start.

Vi vandrade runt lite grann för att fördriva tiden. Kändes lite konstigt att inte värma upp, men mitt mål under loppet var ju inte att prestera utan att uppleva.

Vi gissade på att vi skulle ta oss runt på 4 timmar och ställde oss vid den markeringen vid start. Det visade sig vara ett dumt val eftersom vi fick gå mycket under de första 3 km. Lite frustrerande men det släppte efter ett tag, det spelade ju ingen roll om jag skulle ta mig runt på 3,5 eller 4 timmar. Ingen familj som väntade vid mållinjen.

Fram till den första energistationen vid 10 km gick det enkelt att springa, en hel del uppför men också skön utförslöpning (dvs inte så brant, torr och mjuk löpning).

Energibars, bananer, bullar, sportdryck och fjällbäcksvatten, här gick det ingen nöd på oss.

Strax efter kom den, enligt min mening, den tuffaste biten. Geggan. Under ca 4 km väntade en flack del som man egentligen skulle kunnat springa på, men leran var så djup på sina ställen så jag sjönk ner djupt eller halkade till. Det var lite irriterande efter ett tag och jag började längta efter asfalten… Men bara en liten stund för slutet av banan var nog ännu vackrare. Nedan följer några bilder från banan. Vi tog oss tid att stanna till och njuta.

Vi gick uppför och därför kändes det aldrig så jobbigt. 

Sista delen, på väg ner för den sista toppen var ganska brant utför (tur att det fanns ett rep till hjälp). Det gick inte snabbt för mig där. Men jag var glad för att det endast var en relativt kort bit av sträckan, övriga utförslöpningar var inte lika branta och inte speciellt hala heller. Sista 3 km fick jag verkligen sträcka ut benen, en skogsetapp som passade mig. Vi sprang in under 4 timmar (3:49) och min puls var under 75 % av max i genomsnitt. Ett bra supportar långpass med underbar utsikt. Ett mycket trevligt lopp som jag hoppas kunna springa igen!

Det blev ganska många timmar på Level Spa, både på kvällen och dagen därpå. Underbart att återhämta sig där.