Göteborgsvarvet blev inte som planerat
Igår sprang jag mitt tredje Göteborgsvarv. Vårens stora tävling för mig, tävlingen där jag skulle springa mitt allra snabbaste och samtidigt ha energi att vinka till barnen längs med banan. Sprang jag bra så skulle jag även kvala in till SM (Stockholm Marathon den 4 juni) vilket ju skulle vara häftigt. En dröm. Inte för att jag egentligen är sugen på en mara innan sommaren utan mest bara för att.
Med handen på hjärtat så var inte uppladdningen den bästa, vi kom hem från kos kl 06:15 dagen innan och jag hade inte ätit som vanligt under semesterveckan. Mycket fetare mat än vanligt.
Vi åkte hemifrån tidigt på lördagen och var i Göteborg drygt två timmar innan min start. Vi stressade igenom Svenska Mässan för att hämta ut nummerlappen och skulle ta oss till Slottskogen med spårvagn. Det visades vara stopp i trafiken men jag kände mig ändå rätt lugn. Vi var vid starten 30 minuter innan vilket jag tycker är tillräckligt för uppvärmning. Jag kände mig lugn och förväntansfull, kroppen kändes bra och jag hade ätit lagom mycket. De första 7 km gick i planerad fart, runt 4 minuters tempo. Då började jag känna av en krampkänsla bakom höger revben, smärtan tilltog för varje km och spred sig längre ner. Det fanns inget att göra än att sakta ner och stundtals sprang jag riktigt långsamt. Runt 11 km funderade jag på att bryta loppet. Det var frustrerande att känna att orken fanns i benen men att det gjorde för ont att springa snabbare. Jag tänkte att jag tar en km i taget, för varje km kommer jag närmare målet. Efter 13 km började det släppa något men magmuskelkrampen försvann aldrig helt. Jag hade ingen motivation till att öka (och vågar inte heller ifall krampen skulle tillta) utan tänkte att jag iallafall tar mig i mål under 1:30. Sista km vågade jag öka farten och sprang in på 1:28:55. Sur som ett bi. Men ändå stolt över att jag inte bröt loppet.
Jag tog med mig barnen rätt snabbt från området och njöt av fina Göteborg. Åt falafel och åkte Paddan, det jag gjorde i nästan varje dag i fyra somrar (fast då jobbade jag på Paddanbåtarna). Vi hade en mysig tur och skrattade åt den tokige guiden.
Efter en god natts sömn på hotell i Borås kändes det bättre och jag insåg att jag faktiskt fanns med i startlistan (Pdf-filen) bland de som sprang SM på Göteborgsvarvet...
Två medaljer beror på att min man fick en startplats i 40 års present av mig, jag är superstola över att han genomförde loppet då han aldrig sprungit mer än 12 km innan!
Jag sprang med två klockor, gillar dem skarpt både två, men favoriten är Garmin Forerunner 630 även om Polar M400:s funktioner räcker gott för mig.
Måste vi vara seriösa på kort?
