Okategorierat

Nu var det länge sedan jag bakade med avokado och efter inspiration av en vän så mixade jag ihop:

2 avokado
2 bananer
1 dl kakao
1 dl linfrömjöl
1 tsk fiberhusk
1 krm vanilinpulver

Ställ kallt.

Om du använder halvtinad bananer blir det chokladglass istället. Nästa gång tillsätter jag kakaonibs för mer chokladsmak.

Premiären av LöparLördagDeluxe blev bättre än vad vi hoppats på, vi är så tacksamma och glada.

Vi startade dagen på Husby Säteri med att packa goodiebags och hälla upp välkomstdrink (broccoli, äpple och lime).

Efter att ha hälsat alla 21 deltagare välkomna var det dags för det första passet som handlade om löpteknik och löpskolning. Deltagarna fick testa olika tekniker samt övningar.    

Innan pass två bjöds det på hemmagjorda dadelbollar och Chia Humara

Pass 2 var olika intervaller, korta sådana på ojämnt underlag samt backintervaller. Innan vi satte igång värmde vi upp ordentligt med bl a dynamisk rörlighet.

Efter ett svettigt pass var det dags för en god och hälsosam lunch, torskrygg under ett böntäcke med mycket grönsaker till.

Pass 3 blev ett intensivt löpstyrkepass där vi främst använde oss av Abilicas suveräna Rubberband, men det blev även fallskärmslöpning, en medicinbollsövning och grodhopp med viktväst. Vi avslutade med “gissaminutentävlingen” där den som kom närmast vann ett Flipbelt från Signsupplysport.

För mer bilder av löpstyrkepasset samt film på en av uppvärmningarna kan du se på Instagram under #löparlördagdeluxe, under dagen hade vi en tävling med den bästa bilden där. Den vinnaren vann också ett Flipbelt.

Efter passet bjöds det på fröknäcke och Essedrinks.

Pass nr 4 blev rörlighet för löpare, då det var så varmt och soligt beslöt vi oss för att ta passet utomhus. Underbart att vara barbent och barfota i oktober. Tack Abilica för yogamattor!

Efter att avslöjat dagens sista vinnare, (energispridare IRL) som vann en Goodiebag från Orkla Care var det dags för goodiebags utdelning.

Vi hade valt ut företag som kan erbjuda våra deltagare ett mervärde. Sköna strumpor från Gococo, bodylotion från Rosenserien, Rödbetsdryck från RÅ, luktborttagare från Smell Well, tidningen Hälsa & Fitness mm.

Hela gänget samlat! Hoppas vi ses i vår igen!

Till lördagens löparevent har vi fått Rubberband från Abilica.  Flera av övningarna i det 3:e passet, vårt löpstyrkepass kommer att genomföras med dessa korta gummiband. Jag kände mig, två dagar efter maratonet, redo för ett kortare styrkepass och testade övningarna i underbar sensommarvärme.

Här kommer några av övningarna deltagarna kommer att träna i 40 sek med 20 sek vila.

Rodd

Hukgång

“Jumping Jack” planka

Höftlyft med stramt gummiband.

Jumping Jack

Hoppande sumosquat med rotation

Knäböj med bakåtkick.

Min senaste vecka har varit intensiv. Förra måndagen åkte jag till Paris och kom hem natten till fredag. Efter några få timmars sömn tog min man och jag bilen till Arlanda för att åka till Berlin. Det kanske låter som en dålig uppladdning men jag har nog aldrig haft en bättre sådan.

Väl framme i Berlin cyklade vi till nummerlappsuthämtningen och gick runt på mässområdet. Vi njöt av den härliga sensommarvärmen och åt på uteservering.

Dagen därpå, på lördagen hängde vi med på Breakfastrun tillsammans med 7000 andra löpare. Vi sprang 6 km och avslutade turen i mäktiga Olympiastadion där vi bjöds på en kolhydratrik frukost. Många löpare hade med sig flaggor och stämningen var på topp.

Precis innan start!

På väg in till Olympiastadion

Vi fick alla ta ett ärevarv!.

Frukosten, inte min favorit, men fiberfri vilket rekommenderas dagen innan maraton.

Under lördagen kollade vi upp starten och allt praktiskt kring loppet. Vi kollade upp hur vi skulle cykla till loppet och hur lång tid det skulle ta så jag helt kunde koncentrera mig på loppet.

Jag provsprang starten

De här dagarna kände jag minimalt med stress vilket inte tillhör vanligheterna inför ett lopp när ofta hela familjen är med. De är dagarna kunde jag sova länge och bara tänka på mig och vad jag behövde äta, så den mindre optimala uppladdningen tidigare i veckan var som bortblåst.

På kvällen gick jag och la mig 21 och vaknade av mig själv strax innan klockan ringde 06:00. Starten gick 09:15 så vi cyklade 07:30 för att vara där i god tid (drygt en timme innan). Det var proppat med folk vid startområdet och rätt svårt att värma upp, men jag hittade en gräsplätt för några fartökningar.

När starten gick var jag lugn och förväntansfull. Mitt guldmål är att springa under 3 timmar (det ska ske innan jag blir 40 år) men med tanke på att jag bara sprungit två maror innan och inte har så lång löparvana så hade jag även ett silver- och ett bronsmål. Silvermålet var att persa (springa fortare än 3:12:57) och bronsmålet att springa under 3:15.

Jag hade tänkt gå ut hårdare än vad jag gjorde men det tänkta 4:05 tempot gick inte att hålla då det var trångt de första 3 km. Mina ben kändes inte alls så pigga som jag önskade och när det sedan inte var lika trångt fick jag kämpa för att öka tempot från 4:20 till 4:05. Första milen gick för långsamt men sedan lyckades jag öka något så medeltempot efter 21 km istället var 4:18. Jag behövde öka mer men kände att det skulle bli svårt. Jag började fokusera mer på mitt silvermål vilket jag var övertygad om att klara. Vid 35 km tog energin slut, och nu fick jag kämpa på allvar. Försökte att fokusera på annat och inte tänka på att det nästan var 30 min kvar att springa. Benen kändes som bly.

Min man som hejat på mig vid flera olika ställen såg att jag var helt färdig och han försökte cykla bredvid och peppa mig. Av någon konstig anledning tog jag mig i mål och lyckades t o m öka farten sista km.

Belöningen, alkoholfri öl och en plastpåse. 

Den lilla medaljen från 2012 och den stora från 2016. För 4 år sedan sprang jag mitt första maraton på 3:21:?? och känslan var lätt. Jag sprang om folk hela tiden och kände mig “oövervinnlig”. I söndags sprang jag på 3:06:44 och känslan under loppet var inte alls den samma. Men glädjen efteråt är helt klart densamma! Och jämfört med Stockolm Marathon 2015 då jag gick in i väggen efter 28 km så var gårdagens lopp 1000 gånger lättare!

Jag kände aldrig: “aldrig mera marathon” under loppet vilket är positivt. Nästa gång kommer jag att springa ännu fortare och när jag om 3,5 år fyller 40 har jag lyckats med guldmålet.

Ni som följt mig på instagram vet att jag varit i Berlin de senaste dagarna. I natt kom jag hem vid 01:00 och imorse åkte vi till Berlin. På söndag springer jag marathon och för att ha hela morgondagen fri valde vi att hämta ut min nummerlapp idag.

Jag är väldigt trött efter allt resande och kommer att prioritera att sova de två nätterna som är kvar innan Maraton. Två andra prioriteringar jag har är äta kolhydrater och träna rörlighet. Kolhydraterna har jag inte slarvat med i Paris men däremot har jag inte hunnit träna någon yoga alls.

Även om jag känner mig trött är jag laddad och längtar till att få springa 42 km, men det är tur att jag inte springer imorgon.

Det bjöds på ölbars. Om det var gott? Nej, de smakade öl så jag tyckte inte de var så goda, även om jag kan tycka att öl är gott i viss sammanhang.

Nu är alla platserna fyllda till LöparLördag och då återstår endast planeringen av de specifika passen. Jag håller i löpstyrkepasset och kommer att ha med mig både viktväst, medicinbollar och löpskärmen.

Efter den inledande workshopen då vi gått igenom vad löpteknik är och hur man, utifrån sina förutsättningar kan tänka kring löpteknik, kommer vi senare på eftermiddagen träna på hur man med styrketräning, balans och rörlighet kan träna sig till en bättre och mer skonsam löpteknik.

Under eftermiddagen har vi ett löpstyrkepass och senare ett yogainspirerat rörlighetspass anpassat för löpare generellt. Deltagarna på LöparLördag kommer förhoppningsvis få inspiration till hur de kan träna sig löpstarka hemma, med eller utan redskap. I löpstyrkepasset ingår det många balansmoment, då en god balans förebygger skador, genom att träna balansen i fotled, knä och höft förbättras fotisättningen och därmed minimerar skade­risken, genom att du då kan parera underlaget bättre. När du springer har du ju bara en fot i underlaget åt gången därför är balansen så viktig i löpningen.

Min förhoppning är att deltagarna kommer att ha träningsvärk i följande muskler efter löpstyrkepasset

Sätet: Löpare behöver vara starka i sätet för att stabilisera höften så att bäckenet belastas jämt.

Mage/bål: Bålen är grunden i löpning då en stark bål håller upp kroppen och ger ett bättre löpsteg. En bra hållning gör det lättare att andas.

Vader: Jag kommer att lägga in flera spänstövningar då en bra spänst gör dig mer explosiv i ifrånskjutet. Dessa “hoppövningar” kommer att känns i vaderna.

Topploppet betyder mycket för mig, när jag vann det för tre år så var det bland det största i tävlingsväg som hänt mig, jag vann en träningsresa till Portugal. Drömresan. Overkligt att jag vann, men ännu mer overkligt att det inte var tuffare konkurrens. Förra året när jag sprang Topploppet igen hade jag en liten förhoppning om att återigen ha turen på min sida. Det året kom jag tvåa men det gjorde inte så mycket eftersom första priset inte var en träningsresa i den tävlingen. Igår visste jag att första priset var en träningsresa men jag visste även att jag inte kunde åka det datum som resan skulle ske. Så jag var inte lika taggad som förra året.

Jag kände att benen var ganska tunga i uppvärmningen vilket nog berodde på onsdagens DM och mitt PB där. Jag valde att lägga mig i ett “behagligt” tempo för att ha ork till de sega backarna. Vid 5 km (banan är två varv) sa min man att jag inte hade någon precis bakom och jag kunde fortsätta att ta det “lugnt”. Jag sprang in på 40:42, 45 sek långsammare än i fjol men vann ändå.

30 min senare var det dags för “nedvarvningsvarvet” på 5 km som jag också var anmäld till. Min första tanke till att jag var anmäld till båda loppen var för att jag ville avvakta och se var mitt motstånd skulle vara. Om det visade sig att jag var chanslös i 10 km:s loppet skulle jag spara mina krafter till nästa lopp och hoppas på en placering där istället. Hade jag haft en bra dag med pigga ben hade jag kunnat springa snabbare i 5 km:s loppet men istället valde jag att lyssna på kroppen och joggade med en skön känsla. Jag sprang på ca 21:30, 10 sek från en pallplacering.

Frida som numera är Stockholmsbo sprang 5 km och kom 2:a!

Hade varit underbart att åka till Portugal igen…

Under min dietistutbildning var jag ganska säker på hur jag senare ville jobba. Jag ville aldrig jobba inom sjukvården utan snarare med friska människor, antingen idrottare eller med personer som vill förändra sin livsstil. När jag fick erbjudandet i april om att börja jobba för Nutrilett var det inte helt självklart till en början. Det var viktigt för mig att veta vad uppdraget handlade om då jag hade en hel del förutfattade meningar om företaget och förknippade Nutrilett med snabb viktnedgång.

Anledningen till att Nutrilett anställde mig var för att de ville få bort stämpeln jojobantning och kunna hjälpa personer som antingen väljer den snabba och extrema vägen med VLCD (minimalt med kcal) eller en långsammare viktnedgång där man byter ut 1-2 måltider mot kostersättningar. En viktnedgångssatsning är svår men det är minst lika tufft att hålla vikten när man gått ner önskade kg och det är där jag som dietist, hälsopedagog och PT ska göra skillnad.

Nu snart 6 månader senare ångrar jag inte mitt beslut, förutom att jag märker att min roll har betydelse för personer som vill göra en livsstilsförändring i Willpowergruppen så har jag lärt känna många nya människor från andra skandinaviska länder. Jag har även fått åka till Oslo på utbildning, men det häftigaste har varit att testa på att göra två reklaminspelningar. När jag gjorde dem hade jag ingen aning om att de skulle visas på TV och det kanske var tur för då hade jag varit nervös vid inspelningen.

Många har frågat mig om jag verkligen står för Nutriletts produkter och de har blivit förvånade att se mig i det sammanhanget. Jag står i första hand för vanlig mat, grönsaker, fisk och fullkornsprodukter är mina grundpelare. Men jag är ödmjuk för om en person vill testa att gå på en shakediet i 2-3 veckor, för en del personer krävs en snabb viktnedgång för motivationens skull, för andra passar det inte. En del personer vill byta ut en måltid mot en kostersättningsbar eller smoothie och så länge det funkar och att man inte överäter vid övriga måltider så ser jag inga problem med att gör dessa byten ibland. Men man bör veta att en ersättning, även om den innehåller tillsatta vitaminer och mineraler inte kan ersätta de 1000-tals näringsämnen som finns i bra livsmedel.

Att produkterna innehåller en del socker är något jag först reagerade på men då det finns en lagstiftningen hur de energigivande näringsämnena ska fördelas så förstår jag varför. Dessutom skulle produkten inte smaka bra utan socker då vitaminerna- och mineralerna ger en bismak.

Ofta, när jag sprungit ett och samma lopp två gånger känner jag att jag vill ta ett uppehåll. En gång är ingen gång och två gånger är en vana, eller så tänker jag att efter första gången vet jag hur banan är så jag till nästa gång vet hur loppet kändes och hur jag kan fördela krafterna. Fast egentligen glömmer jag rätt snabbt hur jobbigt det var.

Sofialoppet är ett undantag, det springer jag gärna många gånger till. Anledningarna är flera, bl a det goda syftet med insamling till cancerfonden, och en annan anledning är att det ligger nära en stor lekplats samt att det finns aktiviteter för barnen som ansiktsmålning och fiskdamm. Det är roligt att ha med barnen men nästa år tror jag att några av dem vill springa.

Precis som tidigare år höll vi en klappande minut för alla som är drabbade av cancer. Mina tankar går varje år till min svärfar som gick bort alldeles för tidigt.

Årets Sofialopp gick snabbt de första 3 km. Sedan tog krafterna slut och efter backen i slutet av banan var det riktigt kämpigt. Någon spurt fanns inte men jag sprang in på 19:23 och vann på den tiden. Tredje gången gillt.

Bästa hejarklacken!

Alla var så nöjda efter dagens Sofialopp!

Så här skrev jag 2014 om Sofialoppet

Som jag skrev igår behöver jag träna på att bli bättre på att springa utför, jag vet att jag bromsar vilket ju är jättedumt. Nedför ska man ju få med sig “gratisfarten”. Jag sprang en kuperad slinga i morse och hade fokus på att öka farten på ett avslappnat sätt när det gick nedför. Genom att minska stegen och slappna av i överkroppen försökte jag att ta mig ned så lätt som möjligt. Det är svårt så jag behöver träna många gånger och framförallt i backar som inte är så branta i början. när jag sedan behärskar lätta backar kan jag träna att rulla med mjuka ben nedför brantare backar. I mitt fall handlar det mycket om att våga.

Istället för att bromsa med älgkliv kan man istället luta sig lätt framåt om det går för fort. Nu hoppas jag att jag slipper träningsvärk, det är lätt hänt att framsida lår blir stel efter nedförslöpning.

Det här kan du tänka på om du vill bli bättre på att springa utför:

Korta steget och titta fram
Slappna av i händerna så blir det lättare att slappna av i övriga kroppen
Träna i obranta backar i början
Luta dig lätt framåt så hamnar fötterna lättare under kroppen vid fotisättningen.
Springer du i ojämn terräng kan du sträcka ut armarna för balansen
Ofta sitter begränsningen i huvudet, du blir bra på det du tränar och modet kommer med vanan

Bild tagen från det plattaste loppet man kan tänka sig, seedingloppet inför Göteborgsvarvet på Bråvalla flygplats. Jag tänker troligtvis avsluta säsongen med att springa det loppet för att kanske slå mitt personbästa. Än så länge har jag inte varit i närheten av 38:47 som jag hade på Hässelbyloppet i fjol.