BLOGGMENY
FamiljLöpning

2 veckor med annan fart

På väg hem efter hela två veckor i fjällen, efter den intensiva hösten har jag längtat efter att verkligen få varva ned. Och det har jag verkligen gjort, den första veckan sov jag till 8, ibland ännu längre vilket innebär betydligt mer än mina vanliga 7 timmars sömn. Sista veckan har jag faktiskt ställt klockan på 7 för att “hinna” träna. Det låter konstigt men eftersom det blir mörkt så fort här (vid 15:30) finns det inte så många timmar att spela på. Familjelivet kan ju inte anpassa sig efter mig och min träning. Dessutom springer jag gärna innan pistmaskinen så att jag inte förstör några spår.

På två veckor har jag sprungit 4 backpass, det är det enklaste här då det är väldigt backigt…

Jag hade två olika upplägg, det ena gick ut på att jag ställde en timer på 70 s arbete och 20 s vila. Jag sprang upp till Jaktstugan (knappt 3 km) och hann med 16 st av dessa intervaller. Då sprang jag 70 s och gick/smålufsade i 20 s. Första gången var snön hård så då gick det rätt bra. Andra gången var en riktig pina då jag sprang i djup nysnö. Jag var helt spaghetti i benen, så mör att jag nästan inte orkade springa utför sedan utan att benen vek sig. Härlig känsla!

Andra upplägget innebar kortare intervaller på 20-30 sek, vila 10 sek genom att vända och springa utför, detta upprepade jag i 5 gånger (det var så många repetitioner jag med i den andra backen precis utanför huset). Efter 5 omgångar sprang jag ned, vilket var min vila och sedan upprepade jag detta i sammanlagt 4 gånger. Här tävlade jag mot pistmaskinen som brukade dra nya längdspår ungefär samma tid som jag sprang mina morgonpass. Målet var att bli klar med intervallerna innan pistmaskinen kom för när den kommer är jag tvungen att ställa sig vid sidan om spåret vilket innebär att jag sjunker ned minst 0,5 meter i den kalla snön.

På mitt träningspplägg hade jag även ett distanspass på 75 min, jag har en raksträcka i närheten som är 5 km som jag sprang fram och tillbaka. I vanliga fall springer jag 10 km på en timme när jag springer själv. Jag tittade inte på klockan under tiden och väl hemma blev jag överaskad då det blivit ett långpass på nästan 90 min. 11,7 km hann jag. Det är svårt att få upp fart när man springer i djup snö. Det blev ytterligare några lugna pass längs med längdskidspåret (vid sidan av).

Det har varit riktigt kalla dagar, runt 10 minus, men kylan här är torrare än hemma och det har fungerat bra att springa trots att jag har astma. 

I vanliga fall springer jag inte i spåret, det här bilderna är tagna förra året då vi var ute på en längre tur i dagsljus. Just här var det smalt och vi hade inget val.

Den är säsongen har jag känt att det varit värt att köpa liftkort nu när även minstingen kan åka sittliftar. Jättekul att susa nedför backarna i “hög” fart jmf med hur långsamt det gått att springa.

Några längdskidepass har det också blivit och jag tragglar på med att försöka lära mig tekniken. Det går irriterande långsamt att åka och jag blir avis (eller läs hellre inspirerad) på alla som susar förbi mig med lätthet.

Annons

2 kommentarer

  1. Vilket upplägg Har själv varit på tok för dålig på intervallpassen. Snö är underbart att få pulsa i …

Lämna en kommentar