Vemdalen Fjällmaraton

Igår sprang jag Vemdalen Fjällmaraton 24 km. Mitt andra fjällopp och jämfört med Salomon 27 k visste jag ungefär vad som väntade mig eftersom jag tidigare den här sommaren provsprungit större delen av banan. Jag visste att det här loppet, fast att det var 3 km kortare och inte skulle inbära lika många höjdmeter som 27 k, troligtvis skulle bil lika jobbigt. Flera delar består av  steniga partier, myr och en superbrant slalombacke. Men med inställningen, jag ska springa och “njuta” så kändes det bara roligt vid starten.2 min kvar till start! 3 plusgrader och blåsigt men solen värmde.Ca 850 startande inom 10 minuter.Efter 1 km sprang vi nästan förbi vår stuga och sedan upp mot Jaktstugan, en välbekant sträcka för oss.
Jag tyckte att dem först biten var ganska tung fast att vi hade de värsta höjdmetrarna kvar. Att sjunka ner i myr är ovant för mig och tar på krafterna. Första tredjedelen tog en timme vilket trots allt innebar den snabbaste dela för oss.

Vår fina hejarklack kunde ta liften upp för att heja på oss efter den värsta stigningen, det gick inte fort att gå uppför en svart backe och därför kändes det roligt att veta att de väntade på oss.
Det var tufft för benen att gå upp! Mums med lakrits och saltgurka.
Efter Hovdebacken sprang vi upp till Varggranstjärn, men det var en betydligt snällare stigning och utsikten däruppe var fantastisk. Sista biten in till mål! Jag var jättetrött i fötterna men inte speciellt utmattad annars, jag hade ju valt att inte ta ut mig så mycket utan springa på där det var “springvänligt” jag gick när det var för stenigt (ville inte riskera att vricka fötterna) och då det var för brant. Hurra vilket trevligt lopp. Vi sprang in på ca 3:27. Petra Månström sprang i mål ungefär samtidigt.Så roligt att ha en hejarklack på plats!

Jag längtar redan till nästa års upplaga, kanske vågar jag mig på den längre distansen på 44 km?