KK-joggen 2017

I tisdags sprang jag KK-joggen i Katrineholm. Jag har sprungit det en gång tidigare (2015) och hade en positiv upplevelse, inte för att banan var speciellt vacker utan främst pga publikstödet. Nästan GöteborgsVarvet-känsla. Då sprang jag också “väldigt” fort och hade banan varit 10 km hade jag persat. Nu är det ju ett kvartsmaraton så de där extra 500 metrarna känns väldigt långa. De kändes om än ännu längre i tisdags då jag gick ut stenhårt från start. Jag testar olika strategier för att lära mig mer om hur det påverkar min prestation, det är en av tjusningen med löpning, att hela tiden lära sig mer om vad kroppen klarar.

Efter 2 km blev det kämpigt och en efter en sprang om mig, det var ganska knäckande och hjärnspökena fick lite för stort utrymme. (Det här med den mentala biten är också ett utvecklingsområde). Men jag var nöjd med att jag ändå orkade hålla tempo under 4 min fast att “flowet” uteblev. Hade loppet varit exakt 10 km hade jag persat på milen (38:20) så jag var nöjd med tiden och en 7:e plats vilket innebar att jag fick vara med på prisutdelningen.