Vi är i Vemdalsskalet och jag kan inte slita mig från löpningen fast att vi bor precis vid längdspåret. De två passen jag tagit här har gått upp för två olika berg, även om det är tufft att springa uppför är det så värt att komma upp för utsikten. Och så är det riktigt kul att springa nedför i djup snö, jag har ingen aning om hur långt ner jag sjunker. Tempot är inte speciellt högt och tiden flyger iväg och hade jag haft mer tid hade jag lätt kunnat springa längre än de 80 minutrarna jag varit ute. Imorse var det dock ett riktigt busväder med snöstorm, men av någon anledning tycker jag fortfarande att det var härligt, kanske var det upplevelsen av att möta minst 30 st renar på toppen.
Imorgon planerar jag för ett riktigt backpass dvs jag ska trycka på i uppförsbackarna. Det känns inte aktuellt med något annat intervallpass här med djup snö/isväg.
De dagarna jag inte springer blir det desto mer skidåkning, både längd och utför. Det är första gången som vi tycker att det är värt att även jag har liftkort med tanke på att Estrid tar sig ner för lätta backar.
