Winterrun 2017

Igår sprang jag årets andra lopp, Winterrun i Stockholm. Jag sprang det förra året så jag visste att det var en tuff bana med en riktig mördarbacke (som alla springer 2 ggr då det är två varv). Jag glömde min löparklocka hemma och hade egentligen kunnat springa hem för att hämta den men tänkte att det var lite skönt att springa den tuffa banan utan klocka. Bara låta benen,lungorna och hjärtat styra. Hjärnan däremot skulle inte få ha så mycket att säga till om…

Väl i Stockholm hade jag gott om tid för alla förberedelser, jag hann värma upp så som jag ville och kände mig lugn inför start. Det var rätt kallt men jag var lagom påklädd med långa tights, två t-shirtar varav en långärmad, buff och tunna vantar. Vid starten försökte jag spana efter “kändisar” men jag kände inte igen några snabba tjejer. Förra året hade jag ställt mig rätt långt bak vilket jag fick betala för i den trånga starten. I år stod jag nästan längst fram, jag börjar bli lite modigare…

Första varvet sprang jag på med en bra känsla, jag hade ingen aning om att jag var först men efter 5 km då vi var tillbaka vid starten ropade speakern här kommer den ledande tjejen. Såg på klockan att jag sprungit på 20:04 och var glatt överraskad.

Jag hade en tjej precis bakom mig som verkade stark i uppförsbackarna. Under andra varvet hörde jag hennes flåsningar i nacken fram till den sista mördarbacken, då flög hon förbi mig och även ett gäng män. Jag var chanslös men ändå supernöjd med en andra plats och att springa in på 40:47. 3,5 min bättre än i fjol.