Löparsäsongen 2016 del 2
Efter första delen av 2016 var jag lättad över att vinterns halsböld med ofrivillig träningsvila inte påverkat mig nämnvärt. Men jag var inte riktigt nöjd.
Juli trodde jag skulle bli en lugn månad på loppfronten, men så blev det inte eftersom hela familjen ställde upp och semestrade i samband med mina lopp. Först åkte vi till vackra Visingsö och jag sprang Grevskapsloppet i riktigt trist väder. Men det gjorde inget för mig att det regnade och var kallt då jag hade en bra känsla och att springa milen under 40 min utan att vara toktrött är något jag strävat efter.
Nästa lopp blev Kolmårdsrundan och jag var “modig” att inte välja det säkra kortet 10 km landsväg som jag gjort 2 år tidigare. Det blev istället 21 km trail. Jag ramlade rätt illa och sprang vilse men vad gjorde det. Upplevelsen var så mycket bättre.
Ett par dagar senare bar det av till Västervik för Karhu Run, jag tog det “lugnt” för att spara krafterna till mitt livs största utmaning, ett ultralopp och inte vilket som helst eftersom det var SM
Efter 10 lugna dagar sprang jag Jämtland på Fötter, ett lopp som inte alls gick som jag tänkt. för andra gången får jag fruktansvärd kramp i magen och jag kämpar mig in i mål. Jag som alltid brukar försöka le åt dem som hejar på mig orkade knappt titta på publiken. En hel annan känsla var det i Västerås och trailloppet The Rap Race.
I augusti sprang jag Midnattsloppet och lyckades jag springa på 40 blankt.. Några dagar senare var det dags för Broarna Runt, eller ångesttävlingen som några av oss kallar den. Ytterligare några dagar därefter testade jag något nytt, springa både 5 och 10 km av Norrköpings Stadslopp. Och det var inte sista gången jag testade ett sådant upplägg.
I september sprang jag Tjejmilen och jag börjar förstå att det inte bara är tur att jag springer 10 km under 40 min. Några dagar senare var det dags för Sofialoppet för 3:e gången och kände mig inte alls nöjd med resultatet, men som tur var sprang jag kanske mitt livs bästa lopp veckan därpå. Nytt pers på 10 km och känslan på banan var att jag flög. Tänk att det kan vara en sån stor skillnad från en vecka till en annan.
Det bådade gott inför Berlin Marathon men innan dess sprang jag Topploppet (återigen både 5 och 10 km). Veckan därpå var det dags för LOPPET! Mitt stora löparmål Berlin Marathon. Och även om tiden var bra så var jag inte 100 % nöjd precis efteråt. Jag inte hade den där “lätta” känslan. Den vet man aldrig om man har förrän ett par minuter in i ett lopp. Men nu när jag smält loppet är jag supernöjd över min prestation, så nöjd att jag faktiskt längtar att få springa ett nytt marathon.
Men trots att mitt stora lopp var genomfört hade jag ett lopp kvar, Höstmilen, härligt att få avsluta säsongen med ett nytt personbästa på sträckan.
Det blev totalt 27 lopp totalt under 2016, en säsong där jag förbättrade mina pers på 10, 21 och 42 km men inte 5 km. Men det kommer jag att göra nästa år!
