Höstmilen 2016

Höstmilen är en tävling som funnits i 46 år, häftigt. Jag sprang den för 3:e året på raken och hoppades på både pers och pallplats. Jag visste att förutsättningarna var bra för pers, då jag kände mig frisk från en förkylning som aldrig bröt ut, (samma känsla hade jag förra året) dessutom var underlaget torrt och jag hade sovit bra natten till söndagen. Sen misstänkte jag också att chanserna för pallplats var goda eftersom det finns plats för fem stycken där.

Vi var på plats över en timme innan start och hann verkligen värma upp, jag blev så varm att det inte kändes konstigt att springa i linne fast att det bara var 8 grader ute. Första 5,5 km går på böljande grusväg, här var inte avståndet mellan oss tjejer i toppen långt alls men egentligen börjar inte loppet förrän efter 5,5 km. Nu kommer nämligen en lång backe och därefter springer vi på rolig och kuperad stig. Det visade sig att det även ingick en del gruspartier, tungsprunget grus. Det hade jag förträngt eller så var det nytt för i år.

Hursomhelst, det var nu avståndet till de två snabbaste tjejerna blev större. Jag kunde dock se tvåan Susanne Bornmar hela tiden vilket jag inte hade räknat med. Jag sprang in supertrött men utan kramp som jag hade 2014  Klockan stannade på 43:28, nästan 30 sek bättre än 2015 vilket blir ett bra kvitto på att jag fortsätter utvecklas.

Fotograf: Märta Berggren

Jag sprang i lätta och mjuka All Out Crush Tough Mudder, de är otroligt sköna då de inte skaver eller trycker på mina ganska breda fötter. All Out Crush Tough Mudder skulle även funkat bra en blöt höstdag då de har bra dränering och ger bra grepp. Skorna väger 227 gram och är veganvänliga.

Foto: Mikael Grip/Springlfa.se

Det var aldrig kallt att springas linne men jag frös mycket efteråt, något som syns tydligt på bilden i NT.