Elminas löparblogg
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Löpning

Intervallångest

Intervallångest är ett relativt nytt begrepp för mig. Det existerar framförallt när jag ska springa intervaller i grupp och sällan då jag på egen hand har planerat in att köra intervaller, då tycker jag snarare att det ska bli kul. Ikväll ska jag gå på Tjalveträningen och ser med skräckblandad förtjusning framemot att Norska superintervaller, eller Marit Björgen-intervaller. Det innebär 4 x 4 min (85-90 % av max) på löparbana. Mellan intervallerna sker en aktiv joggvila på ca 70 % av max. Den här gången har jag laddat min pulsklockan då den tar bort lite av det motståndet jag känner. Pulsen ska styra och inte farten.

Den här “intervallångesten” beror mest på att jag vill springa fort och att jag tycker att det är jobbigt att bli trött och utmattad. Efter uppvärmningen brukar den jobbiga känslan avta och när passet är över är ångestkänslan som bortblåst och förbytt till glädje. Och den där tröttheten jag inte vill känna känns då bara bra.

Tur är att jag inte känner tävlingsångest på samma sätt, då skulle jag nog inte mentalt orka tävla så mycket som jag kommer att göra längre fram i vår.

IMG_2512

Att jag inte känner samma motstånd till intervaller på egen hand beror nog på att jag inte tar ut mig lika hårt, därför är det bra för mig att träna i grupp.

IMG_2515

Bästa träningen är tävling!

Annons

Lämna en kommentar

Annons
Annons