Tagg

racerapport

Löpning

KK-joggen 2017

I tisdags sprang jag KK-joggen i Katrineholm. Jag har sprungit det en gång tidigare (2015) och hade en positiv upplevelse, inte för att banan var speciellt vacker utan främst pga publikstödet. Nästan GöteborgsVarvet-känsla. Då sprang jag också “väldigt” fort och hade banan varit 10 km hade jag persat. Nu är det ju ett kvartsmaraton så de där extra 500 metrarna känns väldigt långa. De kändes om än ännu längre i tisdags då jag gick ut stenhårt från start. Jag testar olika strategier för att lära mig mer om hur det påverkar min prestation, det är en av tjusningen med löpning, att hela tiden lära sig mer om vad kroppen klarar.

Efter 2 km blev det kämpigt och en efter en sprang om mig, det var ganska knäckande och hjärnspökena fick lite för stort utrymme. (Det här med den mentala biten är också ett utvecklingsområde). Men jag var nöjd med att jag ändå orkade hålla tempo under 4 min fast att “flowet” uteblev. Hade loppet varit exakt 10 km hade jag persat på milen (38:20) så jag var nöjd med tiden och en 7:e plats vilket innebar att jag fick vara med på prisutdelningen.

Bästa fancluben!



Löpning

Gesunda Mountain Challenge

Nu är vi på väg hem efter 15 dagars roadtrip. Trollhättan-Göteborg-Sälen-Vemdalsskalet-Östersund-Åre-Östersund- Vemdalsskalet. Ett sista stopp blev det på vägen, Gesunda utanför Mora. Jag visste att det gick ett bergslopp Gesunda Mountain Challenge kl 19 så jag övertalade familjen att göra en längre paus på vägen hem från fjällstugan.
Vädret kunde helt klart vara bättre, spöregn och dimma på toppen. Jag hade ju sett fram emot den fina utsikten från Gesundaberget.

Loppet var 2,7 km långt, varav den första delen, ca 1,5 km gick på ett kuperat elljusspår. Det var den lättlöpta delen. Därefter gick det uppför, och det med besked. Sammanlagt var det över 300 höjdmeter att kämpa sig igenom och det gick inte speciellt fort. Men tillräckligt fort för ett nytt banrekord och en vinst. Jag sprang på 18:58.Kul att träffa på Jesper min ASICS FrontRunner lagkompis. Han var nästsnabbast av herrarna uppför.

 



Löpning

Salomon 27K

Igår sprang mannen och jag vårt första fjällopp, Salomon 27 k mellan Ottsjön och Trillevallen, 1150 höjdmeter i otroligt vacker miljö.

Vi anlände till Copper Hill Mountain Lodge dagen innan och kunde i lugn och ro gå igenom all utrustning som skulle med samt lägga fram klädvalet inför morgondagen. Det var inte helt lätt att planera innan eftersom väderleksrapporten ändrade sig hela tiden. Det verkade dock som det skulle vara uppehåll, vindstilla och halvklart. Jag planerade att springa i en tunn långärmad tröja och ta av mig till topp ifall det skulle bli varmt. Eftersom nummerlappen satt på shortsen var det ett enkelt klädbyte.

Det var ganska mycket som skulle med i ryggsäcken. Jag valde dock att lämna kameran på hotellet och fotade med mobilen istället.

Vi vaknade upp till dimma, Åresjön var helt täckt. Vi blev upphämtade kl 7:30 och var på plats i Ottsjön vid 8, en timme innan start.

Vi vandrade runt lite grann för att fördriva tiden. Kändes lite konstigt att inte värma upp, men mitt mål under loppet var ju inte att prestera utan att uppleva.

Vi gissade på att vi skulle ta oss runt på 4 timmar och ställde oss vid den markeringen vid start. Det visade sig vara ett dumt val eftersom vi fick gå mycket under de första 3 km. Lite frustrerande men det släppte efter ett tag, det spelade ju ingen roll om jag skulle ta mig runt på 3,5 eller 4 timmar. Ingen familj som väntade vid mållinjen.

Fram till den första energistationen vid 10 km gick det enkelt att springa, en hel del uppför men också skön utförslöpning (dvs inte så brant, torr och mjuk löpning).

Energibars, bananer, bullar, sportdryck och fjällbäcksvatten, här gick det ingen nöd på oss.

Strax efter kom den, enligt min mening, den tuffaste biten. Geggan. Under ca 4 km väntade en flack del som man egentligen skulle kunnat springa på, men leran var så djup på sina ställen så jag sjönk ner djupt eller halkade till. Det var lite irriterande efter ett tag och jag började längta efter asfalten… Men bara en liten stund för slutet av banan var nog ännu vackrare. Nedan följer några bilder från banan. Vi tog oss tid att stanna till och njuta.

Vi gick uppför och därför kändes det aldrig så jobbigt. 

Sista delen, på väg ner för den sista toppen var ganska brant utför (tur att det fanns ett rep till hjälp). Det gick inte snabbt för mig där. Men jag var glad för att det endast var en relativt kort bit av sträckan, övriga utförslöpningar var inte lika branta och inte speciellt hala heller. Sista 3 km fick jag verkligen sträcka ut benen, en skogsetapp som passade mig. Vi sprang in under 4 timmar (3:49) och min puls var under 75 % av max i genomsnitt. Ett bra supportar långpass med underbar utsikt. Ett mycket trevligt lopp som jag hoppas kunna springa igen!

Det blev ganska många timmar på Level Spa, både på kvällen och dagen därpå. Underbart att återhämta sig där.



Löpning

Grevskapsloppet 2017

I söndags åkte vi till Visingsö och Grevskapsloppet där. jag sprang förra året och tyckte att det var ett väldigt trevligt lopp. Då stannade vi kvar ett dygn efteråt men i år hittade vi inget lämpligt boende och åkte bara över dagen.

Först sprang barnen 1 resp 3 km och timmen senare startade jag i 10 km:s klassen. Det blåste rätt bra men på rätt sätt, dvs motvinden var då vi sprang i skogen och medvinden när det var mer öppet. Efter 3 km fick jag kramp i magen, den kom och gick och störde mycket, mest mentalt. Jag sprang dock på i ett bra tempo, och förstod att om jag skulle kunna fortsätta utan kramp skulle jag kunna springa in på min bästa tid på landsväg ( har ju sprungit 38:38 på bana förra hösten) och landsväg på 38:47. Det kändes bra i benen och andning men krampen spökade på hela vägen. När det var 400 meter kvar fick jag riktigt ont under revbenen och fick sakta in ordentligt. Nu kunde jag ju inte bryta och på något sätt lyckades jag ta mig i mål på tiden 38:55. Efter 15 minuter släppte krampen och jag var glad igen. 

Foto lånat från www.grevskapsloppet.se

Efter loppet var vi på Leklandet och åt rökt fisk i hamnen, en härlig dag!



Löpning

Sthlm10, ett annorlunda lopp

Igår sprang jag Sthlm10, egentligen hade jag kunnat vara anmäld i SM-milen (landsväg) men jag valde att vara “en i mängden”, vilket innebar att springa i lila t-shirt. Jag blev tillfrågad om jag kunde vara “fotomodell” under loppet och svarade utan tvekan ja. Nu kunde jag verkligen bara “njuta” av loppet utan tidspress eftersom jag hade ett annat uppdrag. Jag funderade dock på att pressa mig i en km, den sk flygande km mellan 4 och 5. Den som sprang den kilometern snabbast skulle få ett pris. Planen var alltså att se de första 2 km i uppvärmningstempo och sedan några fartökningar innan den flygande km. Men så blev det inte. Det går inte, att inte, dras med i tempot i starten, jag försökte sakta in men det var riktigt svårt. Först efter 2 km när hetsen lagt sig kunde jag springa lite långsammare. Vid 4 km försökte jag öka farten men där var det rätt smalt och mycket folk, så speciellt snabbt gick det inte. 3:57 tempo var knappast mitt tänkta tempo men det jag fick förhålla mig till.

Strax därefter fick jag sakta in för kameran och springa långsamt fram och tillbaka ett par gånger. Samma procedur skedde på Västerbron och där tittade folk ännu konstigare på mig, de ropade fel håll men jag bara log och pekade bort på en knappt synlig kamerakvinna.I mål väntade fotografen och jag sprang in i mål säkert 7 ggr. Fick hoppa över en läskig spya precis vid mållinjen.

Strax efter målgång ( tiden blev 41:57) började jag knata mot tåget och nästan framme fick jag höra att jag vunnit den flygande milen, tydligen gällde inte tävlingen för de som sprang SM-milen så min tid räckte. Jag vet inte vad priset är men inom kort kommer det med posten.

Ett roligt och vackert lopp!



Löpning

Finspångs Stadslopp 2017

Jag hann klämma in en sjätte tävling på 15 dagar. Finspångs Stadslopp. Igår var det en härlig sommarkväll, varmt och soligt och många personer var på plats för de dryga 7 km. Jag fick höra innan att banan skulle vara tuff och varierad och att motståndet skulle var tufft. Jag visste också att det var priser till de 6 främsta så det fanns ändå något att springa för förutom en bra tid och en ny upplevelse.

Frida och jag kom 45 min innan och hann värma upp ordentligt och uppdatera oss om läget inför VikboVändan. Uppvärmningen kändes stel efter Göteborgsvarvet och jag tänkte att det jag inte skulle ta ut mig totalt med tanke på att det bara är en dryg vecka kvar till Stockholm Marathon.

Många rusade på i starten och jag hade sex tjejer före mig varav 2 st okända. Jag hade ingen aning om de skulle orka hela vägen så det blev lite spännande. Efter 3,5 km sprang jag om både Frida och en av de okända och höll mitt tempo (som det här loppet låg rätt jämnt på 3:50). Det var riktigt tungt i slutet då det bl a fick på “djupt” grus/småsten. Men jag lyckades hålla min placering och slutade på en 5:e plats och tiden 27:14. Nöjd efter ett trevligt lopp!

Bra med tävlingar där fler än de tre främsta får pris!



Löpning

2 helt olika lopp inom 18 timmar

Igår, lite halvspontant, åkte en kompis och jag till Katrineholm för att springa stadsloppet där. 6,53 km mätte sträckan. Jag hade inga krav på en speciell tid utan ville bara springa för att jag älskar tävlingar.

Det blåste en del igår men jag märkte aldrig av någon stark motvind!

Det visade sig vara en bra dag och jag benen sprang på utan någon större ansträngning. Tävlingen sprang jag utan att sätta igång klockan och det visade sig efteråt att jag höll 3:47 tempo. Härlig känsla när det går lätt. Det räckte till en vinst! Presentkort på ICA Nära i Katrineholm, så vi får komma tillbaka snart.

Idag hade jag en annan tävling på agendan, Kolmårdstrailen 21 km. Trail är inte min starka sida och jag tror att utvecklingspotentialen är stor (-;

Mitt mål var att springa under 2 timmar och framförallt se loppet som ett bra träningspass inför GöteborgsVarvet. Klockan stannade på 1:54 och något, delad 3:e plats i resultatlistan men jag var nog en meter efter 3:an.


Barnen sprang också, knatteloppet på 500 meter.



Löpning

Kolmården Vertical 2017

Igår fanns det många alternativ för en tävlingssugen löpare. DM på 5000 meter i Linköping, Albogavarvet i Söderköping och Kolmården Vertical strax utanför Norrköping. Valet var klart sedan länge, jag har sprungit loppet Verticalen 2 gånger innan, utan att egentligen riktigt förstå varför jag gillar det tuffa loppet så mycket. Kanske för att jag springer loppet utan några större krav, jag jagar inte några tider utan kämpar mig fram, meter efter meter. En annan bidragande orsak till att jag gillar loppet är att jag placerar mig i damklassen. Det är roligt att jag trots att jag fegar i de branta nedförsbackarna ändå lyckas så “bra”.

Nytt för i år, pga renoveringar i Yxbacken, gick bansträckningen annorlunda. Istället för att starta med en brant backe där jag tidigare fått gå större delen, så sprang vi en bredare stig samt grusväg i 2 km. Det blev lite trångt i starten men jag lyckades rätt snabbt hamna rätt. Efter dessa 2 km uppför börjar det tuffa för mig, att springa (flyga) nedför hala klippor. Jag blev omsprungen av ett gäng som verkade lättade av att slippa mig som bromskloss. Det är riktigt jobbigt att bromsa så och benen var riktigt stumma.

När det sedan efter 4 km gick kraftigt uppför igen var det jag som sprang om gänget och så höll vi på. Sista biten var så brant att jag fick “dra” mig upp vid vissa partier och nu hade benen verkligen gjort sitt. Det var tufft att spurta sista biten. 

På plats var traileliten Jennifer Asp som vann med många minuter. Jag var nöjd som kom 2:a. dryga 6 km på 39:10.



Löpning

Startmilen 2017

För andra året på raken sprang jag Startmilen i Örebro. Förra året hade jag bästa känslan då jag efter en sjukdomsvinter sprang loppet med under 40 min och med “lätta ben”. I år sprang jag med en mindre härlig känsla. Dålig uppladdning med bl a sömnbrist och mindre samarbetsvilliga barn. Hade ont i huvudet och kände mig seg. Visste dock att ett lopp med adrenalinpåslag skulle råda bot på det.

Benen kändes rätt tunga redan vid uppvärmningen men lyckades få upp bra fart från start. Vid 4 km kom motvinden och tog lite död på farten. Det blev en lucka till killen framför vilket jag ville undvika. Jag kände mig lite omotiverad av tanken på att springa ett till varv på samma bana. Föredrar helt klart envarvsbanor men för publiken är det roligare såklart. Vid 5 km ropade Stefan att det bara var 2 tjejer framför mig och det gav nya krafter. Det släppte lite och jag började räkna ner.

Jag behöll min placering men orkade inte hålla samma tempo som i det första varvet. Tiden blev 39:21, 15 sekunder snabbare än i fjol. En bra start på säsongen och efter loppet kände jag direkt längtan att snart få springa lopp igen. Måste dock vänta hela 25 dagar till Kolmården Vertikal.

Foto lånade från Startmilens facebooksida.



Löpning

Winterrun 2017

Igår sprang jag årets andra lopp, Winterrun i Stockholm. Jag sprang det förra året så jag visste att det var en tuff bana med en riktig mördarbacke (som alla springer 2 ggr då det är två varv). Jag glömde min löparklocka hemma och hade egentligen kunnat springa hem för att hämta den men tänkte att det var lite skönt att springa den tuffa banan utan klocka. Bara låta benen,lungorna och hjärtat styra. Hjärnan däremot skulle inte få ha så mycket att säga till om…

Väl i Stockholm hade jag gott om tid för alla förberedelser, jag hann värma upp så som jag ville och kände mig lugn inför start. Det var rätt kallt men jag var lagom påklädd med långa tights, två t-shirtar varav en långärmad, buff och tunna vantar. Vid starten försökte jag spana efter “kändisar” men jag kände inte igen några snabba tjejer. Förra året hade jag ställt mig rätt långt bak vilket jag fick betala för i den trånga starten. I år stod jag nästan längst fram, jag börjar bli lite modigare…

Första varvet sprang jag på med en bra känsla, jag hade ingen aning om att jag var först men efter 5 km då vi var tillbaka vid starten ropade speakern här kommer den ledande tjejen. Såg på klockan att jag sprungit på 20:04 och var glatt överraskad.

Jag hade en tjej precis bakom mig som verkade stark i uppförsbackarna. Under andra varvet hörde jag hennes flåsningar i nacken fram till den sista mördarbacken, då flög hon förbi mig och även ett gäng män. Jag var chanslös men ändå supernöjd med en andra plats och att springa in på 40:47. 3,5 min bättre än i fjol.