Kategori

Löpning

Löpning

KK-joggen 2017

I tisdags sprang jag KK-joggen i Katrineholm. Jag har sprungit det en gång tidigare (2015) och hade en positiv upplevelse, inte för att banan var speciellt vacker utan främst pga publikstödet. Nästan GöteborgsVarvet-känsla. Då sprang jag också “väldigt” fort och hade banan varit 10 km hade jag persat. Nu är det ju ett kvartsmaraton så de där extra 500 metrarna känns väldigt långa. De kändes om än ännu längre i tisdags då jag gick ut stenhårt från start. Jag testar olika strategier för att lära mig mer om hur det påverkar min prestation, det är en av tjusningen med löpning, att hela tiden lära sig mer om vad kroppen klarar.

Efter 2 km blev det kämpigt och en efter en sprang om mig, det var ganska knäckande och hjärnspökena fick lite för stort utrymme. (Det här med den mentala biten är också ett utvecklingsområde). Men jag var nöjd med att jag ändå orkade hålla tempo under 4 min fast att “flowet” uteblev. Hade loppet varit exakt 10 km hade jag persat på milen (38:20) så jag var nöjd med tiden och en 7:e plats vilket innebar att jag fick vara med på prisutdelningen.

Bästa fancluben!



Löpning

Gesunda Mountain Challenge

Nu är vi på väg hem efter 15 dagars roadtrip. Trollhättan-Göteborg-Sälen-Vemdalsskalet-Östersund-Åre-Östersund- Vemdalsskalet. Ett sista stopp blev det på vägen, Gesunda utanför Mora. Jag visste att det gick ett bergslopp Gesunda Mountain Challenge kl 19 så jag övertalade familjen att göra en längre paus på vägen hem från fjällstugan.
Vädret kunde helt klart vara bättre, spöregn och dimma på toppen. Jag hade ju sett fram emot den fina utsikten från Gesundaberget.

Loppet var 2,7 km långt, varav den första delen, ca 1,5 km gick på ett kuperat elljusspår. Det var den lättlöpta delen. Därefter gick det uppför, och det med besked. Sammanlagt var det över 300 höjdmeter att kämpa sig igenom och det gick inte speciellt fort. Men tillräckligt fort för ett nytt banrekord och en vinst. Jag sprang på 18:58.Kul att träffa på Jesper min ASICS FrontRunner lagkompis. Han var nästsnabbast av herrarna uppför.

 



Löpning

Salomon 27K

Igår sprang mannen och jag vårt första fjällopp, Salomon 27 k mellan Ottsjön och Trillevallen, 1150 höjdmeter i otroligt vacker miljö.

Vi anlände till Copper Hill Mountain Lodge dagen innan och kunde i lugn och ro gå igenom all utrustning som skulle med samt lägga fram klädvalet inför morgondagen. Det var inte helt lätt att planera innan eftersom väderleksrapporten ändrade sig hela tiden. Det verkade dock som det skulle vara uppehåll, vindstilla och halvklart. Jag planerade att springa i en tunn långärmad tröja och ta av mig till topp ifall det skulle bli varmt. Eftersom nummerlappen satt på shortsen var det ett enkelt klädbyte.

Det var ganska mycket som skulle med i ryggsäcken. Jag valde dock att lämna kameran på hotellet och fotade med mobilen istället.

Vi vaknade upp till dimma, Åresjön var helt täckt. Vi blev upphämtade kl 7:30 och var på plats i Ottsjön vid 8, en timme innan start.

Vi vandrade runt lite grann för att fördriva tiden. Kändes lite konstigt att inte värma upp, men mitt mål under loppet var ju inte att prestera utan att uppleva.

Vi gissade på att vi skulle ta oss runt på 4 timmar och ställde oss vid den markeringen vid start. Det visade sig vara ett dumt val eftersom vi fick gå mycket under de första 3 km. Lite frustrerande men det släppte efter ett tag, det spelade ju ingen roll om jag skulle ta mig runt på 3,5 eller 4 timmar. Ingen familj som väntade vid mållinjen.

Fram till den första energistationen vid 10 km gick det enkelt att springa, en hel del uppför men också skön utförslöpning (dvs inte så brant, torr och mjuk löpning).

Energibars, bananer, bullar, sportdryck och fjällbäcksvatten, här gick det ingen nöd på oss.

Strax efter kom den, enligt min mening, den tuffaste biten. Geggan. Under ca 4 km väntade en flack del som man egentligen skulle kunnat springa på, men leran var så djup på sina ställen så jag sjönk ner djupt eller halkade till. Det var lite irriterande efter ett tag och jag började längta efter asfalten… Men bara en liten stund för slutet av banan var nog ännu vackrare. Nedan följer några bilder från banan. Vi tog oss tid att stanna till och njuta.

Vi gick uppför och därför kändes det aldrig så jobbigt. 

Sista delen, på väg ner för den sista toppen var ganska brant utför (tur att det fanns ett rep till hjälp). Det gick inte snabbt för mig där. Men jag var glad för att det endast var en relativt kort bit av sträckan, övriga utförslöpningar var inte lika branta och inte speciellt hala heller. Sista 3 km fick jag verkligen sträcka ut benen, en skogsetapp som passade mig. Vi sprang in under 4 timmar (3:49) och min puls var under 75 % av max i genomsnitt. Ett bra supportar långpass med underbar utsikt. Ett mycket trevligt lopp som jag hoppas kunna springa igen!

Det blev ganska många timmar på Level Spa, både på kvällen och dagen därpå. Underbart att återhämta sig där.



Löpning

3 dagar i Västsverige, kraftloppet och minnen

I fredags startade vi våran 2 veckors långa roadtrip i Sverige. Vårt första stopp blev Trollhättan och Kraftloppet där. Ett tufft lopp på 11,6 km i vacker omgivning. Eftersom jag jobbat i Trollhättan i 3 år var det extra roligt att springa där och jag var tacksam över att min familj gick med på att ta en omväg för min skull. Många duktiga löpare var på plats och mitt mål var att försöka hålla 4 minuters tempo. Första halvan kändes helt ok, det var mycket backar men benen var någorlunda fräscha och jag såg mig omkring och “njöt” av stämningen. Så mycket folk som hejade och ropade mitt namn (vi som startade i elitledet hade vårt förnamn tryckt med stora text nedanför startnumret). Jag trodde att loppet skulle vara som tuffast i början efter att ha tittat på banprofilen, men det kom en hel del backar i slutet och orken tog slut. Mitt genomsnittliga tempot blev 4:02 och en 10:e plats. Jag hade dock inte tid att stanna till prisutdelningen eftersom vi skulle hem till vänner utanför Kungälv på middag.

Eftersom jag är morgonpigg stack jag ut på en återhämtningsrunda morgonen därpå. Jag fick tips om en fin runda på 11 km med utsikt över Göta älv, åkrar och djup skog.

Efter en intensiv dag på Liseberg åkte vi hem till en annan familj i Mölnlycke och dagen därpå var jag lika morgonpigg och sprang en annan runda runt Finnsjön. I Mölnlycke finns många sjöar och jag lyckades springa runt fel sjö först (-:Perfekt att de vi besöker rekommenderar rundor.

Efter dag 2 på Liseberg åkte vi hem till en annan familj som bor i Mölndal. Där bodde vi i 3 år och morgonens runda väckte många minnen. Vårt gamla radhus, förskolan och centrum passerades på väg till Safjällsspåret, kanske det tuffaste motionsspår jag känner till (iaf att ta sig dit eftersom det ligger högt upp).

Eftersom jag inte hade med någon mobil på rundan så återvänder jag den här gamla bilden från Safjällspåret år 2012. Idag skulle jag aldrig sprungit med en varm bomullströja, jag lär mig med åren.



Löpning

Backträning i Yxbacken

Nu är det inte långt kvar till mitt första fjällopp, Salomon 27 k och därför la jag in ett backpass i måndags. Vi sprang uppför Yxbacken (liftgatan) 4 gånger. Sprang och sprang, snarare blev det löpning varvat med gång då det inte går att springa hela vägen. När det går snabbare att gå så inser man hur lönlöst det är att fortsätta kämpa i slowmotion. Det tog ca 6 minuter att ta sig upp till toppen. Men det värsta var nog att ta sig nedför, mina framsidor klarar inte av det. Benen skakade och jag har ordentlig med träningsvärk idag. Till Salomon 27 k kommer jag inte ens att försöka springa uppför de brantaste backarna, upplevelsen står i fokus och inte mjölksyran.

Mot barnbacken, hade jag haft ork kvar hade jag sprungit uppför den ett par gånger, men det får bli nästa gång.

Ett bra träningspass!



Löpning Tips

Test av trailskor

Tillsammans med 4 tjejer har vi testat 5 olika trailskor. Jag har haft skorna i en längre tid och sprungit minst längre tre skogspass med varje sko. För att inte testet skulle ändlä om mina egna åsikter valde jag att bjuda in 4 tjejer med samma skostorlek som jag. Dessa kriterier testade vi, bekvämlighet (inga skavande sömmar, hårda hälkappor mm), dämpning, stabilitet, utseende, fäste(utför/uppför), andningsförmåga och smarta funktioner.

Som tur var hade det regnat rätt kraftigt innan testtillfället så vi fick testa fästet ordentligt. Vi sprang på klippor, smala stiga och även obanat.

Från vänster: ASICS Gel Fuji Attack 5, The North Face Ultra Vertical, Salomon Wings Pro 2, Merrell Agility Flex W, The North Face Endurus TR

The North Face Endures TR
vikt 270 g
6 mm drop

Är en hög och skön sko med sömlös ovandel. Fästet uppför var helt ok, men inte lika bra utför. Vi upplevde att foten åkte fram i skon under löpningen och att andningsförmågan hade mer att önska. Som man ser på bilden nedanför nöttes tyget på ovan/insidan fort, vilket troligtvis berodde på att de var höga och fotknölen tog i. Vi tyckte att de såg annorlunda ut och var “fulsnygga” lite retro Air Max-stil. De kändes mjuka och fungerade utmärkt att springa med på andra underlag. Dämpningen var inte den bästa då skon kändes platt. Smart reflexdetalj på ovansidan och “handtag/ögla” där bak för att få på skon lättare. De är något små i storleken.
Merrell Agility Flex W
Vikt 261 g
6 mm drop

På min breda fot sitter skon mycket bra, men några av de andra testarna tyckte inte om det stora utrymmet framtill i skon. Däremot satt den bra över mellanfot och häl. Bra fäste både utför och uppför och utmärkt andningsförmåga. Merrell är stabil men inte alls “pjäxig” utan snarare lätt på foten. Plösen framtill och hälkappan är mjuka och känns knappt mot foten. Smart reflexdetalj. En sko man kan springa på asfalt med.
North Face Ultra Vertical
vikt 253 g
6 mm drop

Den här skon känns liten i storleken, men för den som hade lite mindre fötter var det är en favoritsko. Mjuk, lätt och passande för fler underlag än skogsstig och klippor. Dessutom snygg, bra andningsförmåga och stabil utan att kännas stel. Fästet var bra både upp- och utför tack vare att hullingarna är riktade åt olika håll, se bild nedanför. ASICS Gel Fuji Attack 5
Vikt 271 g
8 mm drop

Den här skon är liten i storleken så i stältet för strl 36 som vi hade i övriga skor bad jag om att få testa ett par 37.or. Vi upplevde ändå att den här skon kändes mindre än både Merrell och Salomon. Det är en ganska smal sko med bra andningsförmåga. Skon sitter bra på foten och har utmärkt fäste både utför och nedför, det förstår man även när man tittar på bilderna nedanför från undersidan av skon. Den är mjuk och följsam och har en liten ficka i plösen att gömma skosnörena så att de inte fastnar i en rot eller liknande. Skosnörena har bra “fäste” dvs håller ihop och går inte upp så lätt under löppasset. Vi tyckte skon var snygg. Salomon Wings Pro 2
Vikt 280 g
10 mm drop

Jag har sprungit en hel del trail med olika Salomonskor och upplevt dem som hårda, stela och inte passande till mina breda fötter. Wings Pro 2 känns lättare och mjukare än andra Salomon modeller, ex Speedtrack
Skon skiljer sig mest från de andra modellerna vi testade då den är hårdast men även har allra bäst fäste. Den är också stabilast och skyddar från vassa stenar som man kan springa över på ett trailpass.
Den har en smart knytning, Quick lace, den gillades av en del av oss medan andra uppfattade den bökig och att man inte kunde knyta den ordentligt då det var svårt att dra åt. Sammanfattningsvis gillade vi Salomon Wings Pro 2 (bäst fäste och stabilitet) och The North Face Ultra Vertikal (skönast och mest allround). ASICS Gel Fuji Attack 5 (bra fäste, andningsförmåga) kom strax därefter men tänk på att de är smala och små i storlekarna. Även Merrell Agility Flex W (mjuk och lätt) är en utmärkt sko men var dock uppmärksam på att de passar bäst för en bredare fot, annars kanske du behöver välja en mindre storlek. North Face Endurus TR är ingen dålig sko även om den inte var populärast i testet. Den ser cool ut, är mjuk och passar även bra att springa på asfalt.

På prisjakt är Salomon Wings Pro 2 och The North Face Ultra Vertikal något dyrare än övriga. ASICS Gel Fuji Attack 5 och The North Face Endurus TR är billigast.

Inom kort kommer testet att fyllas på med ytterligare test av trailskor.



Löpning

Ett träningspass med Tjalve

Igår lyckades jag äntligen ta mig iväg på Tjalveträningen. Jag blir bekväm när det vankas kvällsträning och jag har möjlighet att träna dagtid istället. Det är jobbigt att “vänta” på ett jobbigt träningspass, så mycket skönare att ha det gjort tidigare på dagen. MEN jag vet att träningen blir mycket bättre med andra för jag kommer att springa snabbare.

Ikväll var det 15 x 400 meter som stod på agendan. När jag kör 400 meter brukar det bli 12 st intervaller, så redan där var jag utanför min “komfortzon”, så lätt att köra samma upplägg som man brukar. 

Efter löpskolning och rörlighet var det dags…

1, Tripping

2: Pistolen (höga knän)

3: Hälkick

4: Koordinationsövning, fram med knät, åt sidan och sedan fram igen innan du byter ben. Lurigt för du ska ta dig framåt samtidigt.

5: Sätesgång

6: Tennsoldaten

7: Utfall

8: Drakdansaren

Därefter var det dags för några stegringar innan vi satte igång med intervallerna. Jag var nöjd över att hålla ungefär samma tempo i varje intervall. Runt 3:30 tempo (eller ca 1,25 min per intervall). Jag vilade knappt 45 sek innan det var dags att kuta igen.

Jag hade med mig 6 åringen som fotade hela passet.

Alla kan bli medlemmar i Tjalve, du behöver inte vara proffs. Träning (framförallt intervallträning) tillsammans med andra gör att du springer lite snabbare.



Löpning

Grevskapsloppet 2017

I söndags åkte vi till Visingsö och Grevskapsloppet där. jag sprang förra året och tyckte att det var ett väldigt trevligt lopp. Då stannade vi kvar ett dygn efteråt men i år hittade vi inget lämpligt boende och åkte bara över dagen.

Först sprang barnen 1 resp 3 km och timmen senare startade jag i 10 km:s klassen. Det blåste rätt bra men på rätt sätt, dvs motvinden var då vi sprang i skogen och medvinden när det var mer öppet. Efter 3 km fick jag kramp i magen, den kom och gick och störde mycket, mest mentalt. Jag sprang dock på i ett bra tempo, och förstod att om jag skulle kunna fortsätta utan kramp skulle jag kunna springa in på min bästa tid på landsväg ( har ju sprungit 38:38 på bana förra hösten) och landsväg på 38:47. Det kändes bra i benen och andning men krampen spökade på hela vägen. När det var 400 meter kvar fick jag riktigt ont under revbenen och fick sakta in ordentligt. Nu kunde jag ju inte bryta och på något sätt lyckades jag ta mig i mål på tiden 38:55. Efter 15 minuter släppte krampen och jag var glad igen. 

Foto lånat från www.grevskapsloppet.se

Efter loppet var vi på Leklandet och åt rökt fisk i hamnen, en härlig dag!



Löpning

Hur blir jag snabbare på korta distanser?

Igår sprang jag mitt första 3000 meters lopp. 7,5 varv på bana låter inte så farligt men inte heller speciellt roligt. Jag var inte så förväntansfull som jag brukar inför lopp men tänkte att det skulle bli ett bra pass och framförallt bra för jag skulle passa på att våga springa i det tempo jag vill springa 5000 meter på för att persa. På ca 11 minuter skulle plågan vara klar och det är ju ingenting.

Det blev en längre ganska oseriös uppvärmning på 50 min, med oseriös menar jag att jag inte körde några fartökningar innan utan bara lufsade på i långsamt tempo. Jag vet inte hur stor betydelse det har för min prestation för jag tycker inte att jag har svårt att få upp farten när väl starten går. På eftermiddagen hade jag hämtat ut min nya löparklocka från Polar och råkade ha en felaktig inställning vilket medförde att jag under själva loppet hade jag ingen “användning” för den. Loppet sprangs enbart på känsla och det visade sig att jag höll ett jämt 3:40 tempo vilket innebar en tid på under 11 min (10:59). Jag hade ingen spurt kvar men sackade inte heller efter de som var före mig. 3:40 tempo ska jag orka i 2 km till för att få en riktigt bra tid på 5 km och efter gårdagen är jag säker på att jag lyckas med det en bra dag. Just nu har jag ofta samma tempo i millopp som vid 5 km, min “bekvämlighetssnabbfart” och den behöver jag utmana.

För min del handlar mycket om att jag inte vågar ta ut mig ordentligt för att jag är rädd att behöva sänka farten för mycket i slutet. Det kräver mer träning 8inte bara fysisk utan lika mycket mentalt) vilket görs sig bäst i tävlingssammanhang då jag tar ut mig lite mer då. Toppen (min prestationstopp) är inte nådd och det gör löpningen så rolig.



Löpning

Löpning under sommaren, TV-inslag

Häromdagen var jag med i ett lokalt TV-program om löpning. Jag och Henrik fick svara på samma frågor men det blev ändå olika svar. Löpning har inte alltid varit en naturlig del av min vardag, men på sommaren har den varit nära till hands då jag inte alltid velat gå in på ett svettigt gym eller varit för snål att betala inträde på annan ort. Jag uppskattar hur löpningen “öppnar upp” närmiljön och ger mig nya upplevelser, vilket såklart även promenader gör, men när jag springer hinner jag se lite mer på samma tid.

Ca 4:20 in i klippet uttalar jag mig om motivation till löpning under sommaren.