Barcelona marathon

Nu har jag sprungit mitt 6:e marathon, i Barcelona. Hade du frågat mig för 2 månader sedan hade jag sagt att jag skulle ha satsat stenhårt på att springa under 3 timmar. Men sedan kom både influensan och lunginflammation emellan och jag har av förklarliga skäl tappat mycket. När jag frågade läkaren på akuten i slutet av januari om jag kunde springa marathon 6 veckor senare svarade hon att det kommer bli tufft. Så jag bestämde mig då att jag springer loppet på känsla så att det inte ska bli tufft. Ingen press. Kanske inte ens med klocka.

Min plan var, (om det skulle kännas bra) att se loppet som en halvmara istället. 5 km uppvärmning och sedan 21 km i högre tempo. Därefter skulle jag varva ned i 16,2 km.

Starten gick tidigt, redan 8:30. Jag var på plats vid 7:30 för att träffa mina ASICS Frontrunnervänner. Josefin och jag hade samma starttid så vi gick till starten tillsammans. Till min stora glädje ville hon också värma upp de första 5 km så vi pratade på om allt möjligt. De 5 km kunde inte gått så mycket snabbare eftersom vi var i fel startgrupp. Det var trångt.

Jag ökade farten enligt plan men det var inte helt lätt, många sprang på led med rullstolar. Men jag kunde ändå springa på i tempon på ca 4:35.

Efter 26 km bestämde jag mig för att ta en km i taget, jag hade en bra känsla och förhandlade med mig själv att nedvarvningen kunde vänta lite till. Km efter km rullade på, jag var trött men inte så farligt ändå. Vid varje energistation tog jag sportdryck eller gel och tyckte att jag hade bra ork. Vädret var helt perfekt, lätt vind, mestadels mulet och 16 grader.

Jag längtade till 32 km för då visste jag att stranden skulle komma. Det fläktade skönt där och nu är det alltid underhållande att observera sin medlöpares löpstil. Många pratar med sig själva: Vamos, Venga! Sista km var det fullt med folk som hejade. Många ropade mitt namn vilket är riktigt peppande. Det gick lätt uppför men det gjorde inget, det kändes som jag spurtade.

Det blev min sämsta tid någonsin men bästa känslan. Inga skavsår eller blåsor. Ingen kramp eller smärtor. Ork till att turista på eftermiddagen och gå ut på kvällen för middag och drinkar.

Nu ser jag fram emot att (om någon vecka) träna hårt inför Sthlm Marathon. Jag tar med mig den här känslan till loppet.