Sofialoppet för 3:e gången

Ofta, när jag sprungit ett och samma lopp två gånger känner jag att jag vill ta ett uppehåll. En gång är ingen gång och två gånger är en vana, eller så tänker jag att efter första gången vet jag hur banan är så jag till nästa gång vet hur loppet kändes och hur jag kan fördela krafterna. Fast egentligen glömmer jag rätt snabbt hur jobbigt det var.

Sofialoppet är ett undantag, det springer jag gärna många gånger till. Anledningarna är flera, bl a det goda syftet med insamling till cancerfonden, och en annan anledning är att det ligger nära en stor lekplats samt att det finns aktiviteter för barnen som ansiktsmålning och fiskdamm. Det är roligt att ha med barnen men nästa år tror jag att några av dem vill springa.

Precis som tidigare år höll vi en klappande minut för alla som är drabbade av cancer. Mina tankar går varje år till min svärfar som gick bort alldeles för tidigt.

Årets Sofialopp gick snabbt de första 3 km. Sedan tog krafterna slut och efter backen i slutet av banan var det riktigt kämpigt. Någon spurt fanns inte men jag sprang in på 19:23 och vann på den tiden. Tredje gången gillt.

Bästa hejarklacken!

Alla var så nöjda efter dagens Sofialopp!

Så här skrev jag 2014 om Sofialoppet