Albogavarvet med vår- och trötthetskänslor

Efter en vabdag var det skönt att komma hemifrån med de friska barnen för att testa Albogavarvet (ett av de få loppen som fortfarande får heta varvet?). Albogavarvet är ett återkommande evenemang, 4 onsdagar på raken och det verkar väldigt populärt med tanke på antalet deltagare på barnloppen, troligtvis var det extra många barn här igår då vädret var behagligt. Sixten och Einar sprang 600 meter och hade fullt upp med att träna på utegymmet och på Kottebanan.

De vuxna kunde välja på att springa 2,5 km eller 5 km lite senare och jag valde att springa den längre distansen. Efter en kort uppvärmning var det dags att ta mig an den kuperade banan och igår fick jag verkligen kämpa. Eftersom det var första gången jag sprang loppet visste jag inte heller när de värsta backarna kom och om jag någonsin springer loppet igen (vilket jag säkert kommer att göra) vågar jag springa lite snabbare i början med vetskapen om att sista km nästan bara är nedför förutom en brant backe.

Klockan stannade på 20:33 och då slogs jag av trötthetsskänslor men också vårkänslor, äntligen känns det som om våren är här. En jättefin och varierad banan i en härligt skog.